RA Mental Management Tavastia

Viestini

Esittely

Palvelut

Eväitä
elämälle

Kuukauden Rita

Ota
 yhteyttä

 

Koulu-
tukset

 

Månadens Rita 90 (December 2016)                        (tässä suomeksi)

FÖRVÄNTANSGLÄDJE OCH RÄDSLA ATT MISSA NÅGOT.

För ett par månader sedan inhandlade jag Emma Seppäläs bok ’Lev lyckligare’ och trodde, att det handlade om finländsk lycka. Det visade sig dock, att Emma Seppälä inte har särskilt stor anknytning till Finland, namnet till trots. Hennes farfar var visserligen finländare, men hon är född i Paris, har bott bl.a. i Kina och fungerar nu som forskningschef vid Stanford-universitetet i USA.
 
Genast i början av boken kommer ett intressant fenomen upp, dvs. förväntansglädje, som finns hos både djur och människor. Det är en form av jaktinstinkt, som har hjälpt oss att överleva. När vi förväntar oss att erövra något, frigörs signalsubstansen dopamin, som motiverar oss att kämpa för vår överlevnad. Våra förväntningar i dag kan bestå av olika materiella föremål, resor eller äventyr, ’gillningar’ på Facebook, att komma framåt i ett datorspel, att nå ett inre nirvana eller att få gjort allt som står på ’att göra’ -listan. Det senaste kan göra oss till verkliga arbetsnarkomaner, då det samtidigt bekräftar vår duglighet, vår inkomst och vår plats i samhället i största allmänhet.

Tillsammans med fenomenet fear of mising out, FOMO, dvs. rädsla för att gå miste om något, styr förväntansglädjen vårt liv väldigt långt. Samtidigt som vi är programmerade att jaga något, är det sedan yttre framgång, spänning, inre frid eller ett allmänt behagligt liv, måste vi se till att vi inte missar något strategiskt viktigt. Vi vill inte missa ett gott kap (affärernas ’bara några exemplar kvar’ eller ’bara i dag’), en braskande nyhet, det sista på Twitter, något viktigt inom vårt område eller möjligheten till nya jaktmarker (som erbjuder oss framgång, frid, spänning eller välbehag).

Ett exempel ur Martin Seligmans bok Authentic Happiness visar hur oerhört starka fenomen det är fråga om.

”Vad är det goda livet?” frågar sig Martin Seligman och berättar om en kollega, som höll en ödla som husdjur. Problemet var, att han inte kunde få ödlan att äta någonting. Han försökte med all tänkbar föda, allt från grönsaker och kött till insekter, men ödlan vägrade äta och tynade bort allt mera. En dag satt kollegan vid sitt skrivbord med en tidning och en smörgås. När ett tidningsblad råkade vändas över smörgåsen, vaknade ödlan till, smög sig fram – och kastade sig med sina sista krafter över smörgåsen, anföll den och åt den. Ödlan måste avvakta, smyga sig fram och anfalla innan den kunde äta. Den svalt faktiskt hellre ihjäl än levde ett liv, där den inte kunde jaga.

Vi är visserligen inga ödlor, men vi har samma jaktbehov i form av förväntansglädje och dessutom denna rädsla eller ovilja att missa något. När vi vet det här, förstår vi hur onödigt det är att säga åt oss själva eller någon annan att ta det lite lugnare eller att aktivera sig. Detsamma gäller när vi försöker ordna ’ett gott liv’ för någon. Ges vi inte tillfälle att jaga, dvs. påverka något för oss själva viktigt, passiveras vi helt eller så kanske vi tar ut vår jaktinstinkt på något, som i längden varken betjänar oss eller vår omgivning.

En viss medvetenhet om dessa starka och allmänmänskliga instinkter kan kanske hjälpa oss
- att inrikta vår jaktinstinkt på sådant som verkligen är viktigt i det långa loppet
- att låta bli att tillrättalägga för mycket för andra människor
- att se till att alla i samhället har något vettigt att jaga
- att ge ett större ansvar (=makt) åt arbetstagare
- att lära oss själva och andra avslappningstekniker, som håller vår organism i skick så vi klarar av jakten.

Månadens citat:

Vi kan inte välja ramen för vårt öde, men vad vi sätter in i ramen är vårt eget val.