RA Mental Management Tavastia

 

Viestini

Esittely

Palvelut

Eväitä
elämälle


Kuukauden Rita

Ota
 yhteyttä

 

Koulu-
tukset

 

Månadens Rita 78 (Oktober 2015)                           (tässä suomeksi)

ANSVAR

Hur förvandlas ett uppdrag utifrån till ett mål inifrån? En viktig fråga för varje förman, lärare, förälder eller annan uppdragsgivare. Ett uppdrag, som tas emot automatiskt eller halvhjärtat, utförs – om det över huvud taget utförs – utan något större engagemang. Ett uppdrag, som förvandlas till ett inre mål, utförs däremot på en helt annan nivå.

Vad kan då åstadkomma ett sådant skifte av tyngdpunkt? Det enkla nyckelordet här är ansvar. Med uppdraget bör följa såväl ansvar som befogenhet att sköta det självständigt. Så länge någon kontrollerar dig, är allt på dennes ansvar. Den drar lasset, som blir allt tyngre med ökad arbetsbörda, då ingen hinner utveckla några nya metoder. Ofta är dock uppdragets mottagare den som har allra mest kunskap om hur ärendet kunde skötas mest effektivt. Man kunde alltså säga, att uppdrags-givaren har som ansvar att ge mottagaren det operativa eller praktiska ansvaret för ärendet – trots att han själv i sista hand har det formella ansvaret över helheten.

Hur långt sträcker sig då mottagarens ansvar? Ibland kan vi få känslan av att digna under en massa ansvar: ansvar för familjens välmående, för kundens välmående, för omgivningens välmående, för … ja, till slut hänger nog hela världens välmående på oss.

Vad är vi då egentligen ansvariga för? Först kanske det är bra att reda ut vad vi INTE är ansvariga för.

-          Vi är till exempel inte ansvariga för sånt vi inte tagit emot. Vore vi det, kunde ju folk pracka på oss ansvar för vad som helst.

-          Vi är inte heller ansvariga för andra människors dåliga dagar eller deras misslyckanden. Det är sånt som inte står under vår kontroll.

-          Vi är inte heller ansvariga för våra egna dåliga dagar, sådana hör livet till.

MEN – vi är ansvariga för vårt beteende också de sämre dagarna, vilket betyder att vi ansvarar för att vara medvetna om i vilket psykiskt skick vi befinner oss, så vi till exempel inte inleder några avgörande diskussioner när humöret är på bottennivån.

Vi är också ansvariga för att inte ta på oss för mycket. Vi ansvarar för vår tids- och kraftanvändning och måste lämna sånt vi rimligtvis inte kan klara av. I jobbsituationer, där vi inte kan påverka arbetsbördan själva, måste vi helt enkelt sänka kraven på resultatet. Det gagnar ingen att du jobbar ihjäl dig.

Nu händer det ju att vi trots allt inte lyckas med det vi tagit på oss. Läraren lyckas inte få eleven att lära sig, hälsovårdaren får inte patienten att ändra sina levnadsvanor, terapeuten får inte sin klient att må bättre osv. Hur långt är vi då ansvariga för resultaten?

Jag ställde en gång denna fråga på ett seminarium jag deltog i och fick svaret: ”Vi är ansvariga för att göra vårt bästa – i den stunden och med de krafter vi då har.” Svaret kändes väldigt befriande. Vi gör vårt bästa och sen kommer resten an på mottagaren.

Månadens citat:
Ingenting är så lätt att det inte blir svårt om det görs motvilligt.
- Publius Terentius
Lär av andras misstag, ty du kan inte leva tillräckligt länge för att själv hinna begå dem alla.                                                                                                                                 - Martin Vaubee 

Månadens boktips:
Ola Wallström: Framgångslagarna (2012); Aha… Det är enkelt (2011)
Juha Wiskari: Kiireentappoase (2014)

 

Rita Ahvenniemi
Pioneerintie 7, FIN-13500 Hämeenlinna | 044-0150649 | rita.ahvenniemi@sci.fi