|
Månadens Rita 78 (Oktober 2015)
(tässä suomeksi)
 ANSVAR
Hur förvandlas ett uppdrag utifrån till ett mål inifrån? En
viktig fråga för varje förman, lärare, förälder eller annan
uppdragsgivare. Ett uppdrag, som tas emot automatiskt eller
halvhjärtat, utförs – om det över huvud taget utförs – utan
något större engagemang. Ett uppdrag, som förvandlas till
ett inre mål, utförs däremot på en helt annan nivå.
Vad kan då åstadkomma ett sådant skifte av tyngdpunkt? Det
enkla nyckelordet här är ansvar. Med uppdraget bör
följa såväl ansvar som befogenhet att sköta det
självständigt. Så länge någon kontrollerar dig, är allt på
dennes ansvar. Den drar lasset, som blir allt tyngre med
ökad arbetsbörda, då ingen hinner utveckla några nya
metoder. Ofta är dock uppdragets mottagare den som har allra
mest kunskap om hur ärendet kunde skötas mest effektivt. Man
kunde alltså säga, att uppdrags-givaren har som ansvar att
ge mottagaren det operativa eller praktiska ansvaret för
ärendet – trots att han själv i sista hand har det formella
ansvaret över helheten.
Hur långt sträcker sig då mottagarens ansvar? Ibland kan vi
få känslan av att digna under en massa ansvar: ansvar för
familjens välmående, för kundens välmående, för omgivningens
välmående, för … ja, till slut hänger nog hela världens
välmående på oss.
Vad är vi då egentligen ansvariga för? Först kanske det är
bra att reda ut vad vi INTE är ansvariga för.
-
Vi är till exempel inte ansvariga för sånt vi inte
tagit emot. Vore vi det, kunde ju folk pracka på oss ansvar
för vad som helst.
-
Vi är inte heller ansvariga för andra människors
dåliga dagar eller deras misslyckanden. Det är sånt som inte
står under vår kontroll.
-
Vi är inte heller ansvariga för våra egna dåliga
dagar, sådana hör livet till.
MEN – vi är ansvariga för vårt beteende också de sämre
dagarna, vilket betyder att vi ansvarar för att vara
medvetna om i vilket psykiskt skick vi befinner oss, så vi
till exempel inte inleder några avgörande diskussioner när
humöret är på bottennivån.
Vi är också ansvariga för att inte ta på oss för mycket. Vi
ansvarar för vår tids- och kraftanvändning och måste lämna
sånt vi rimligtvis inte kan klara av. I jobbsituationer, där
vi inte kan påverka arbetsbördan själva, måste vi helt
enkelt sänka kraven på resultatet. Det gagnar ingen att du
jobbar ihjäl dig.
Nu händer det ju att vi trots allt inte lyckas med det vi
tagit på oss. Läraren lyckas inte få eleven att lära sig,
hälsovårdaren får inte patienten att ändra sina
levnadsvanor, terapeuten får inte sin klient att må bättre
osv. Hur långt är vi då ansvariga för resultaten?
Jag ställde en gång denna fråga på ett seminarium jag deltog
i och fick svaret: ”Vi är ansvariga för att göra vårt bästa
– i den stunden och med de krafter vi då har.” Svaret kändes
väldigt befriande. Vi gör vårt bästa och sen kommer resten
an på mottagaren.
Månadens
citat:
Ingenting är så lätt att det inte blir svårt om det görs
motvilligt.
- Publius Terentius
Lär av andras misstag, ty du kan inte leva tillräckligt
länge för att själv hinna begå dem alla.
-
Martin Vaubee
Månadens boktips:
Ola Wallström: Framgångslagarna (2012); Aha… Det är enkelt
(2011)
Juha Wiskari: Kiireentappoase (2014)
|