|
Månadens Rita 64 (1.4.2014)
(tässä suomeksi)
 PERSONLIGHET
OCH BETEENDE – FINNS DET ETT SAMBAND?
För ett par tusen år sedan delade Hippocrates in
människornas personlighet i fyra kategorier på basen av
blodets konsistens: introverta melankoliker (nervösa
inåtvända) och flegmatiker (avspända inåtvända) samt
extroverta sangviniker (avspända utåtriktade) och koleriker
(nervösa utåtriktade). Dessa fyra kategorier visade sig med
tiden otillräckliga. På 1930-talet identifierade
Harvardpsykologen Gordon Allport 4000
personlighetsbeskrivande adjektiv, varefter han tröttande.
Raymond Cattell tog sig verket an och grupperade ihop
adjektiven till 170 kärnadjektiv. Efter det har ett otal
forskningsteam utarbetat test och statistiska tekniker och
kommit fram till en varierande och glidande skala mellan de
extrovertas ”Jippii, nu ska här festas!!!” till de
introvertas Ӏh, jag vill helst stanna hemma med en god
bok”. Så började en ny period av försök att finna
personlighetsbeskrivande egenskaper. I ett skede var man
uppe i 16 innan den brittiske psykologen Hans Eysenck drog
ner antalet till tre. På 1990-talet enades man sedan om fem
betydande kategorier: Behov av nya och ovanliga upplevelser,
Tendens till organisering och självdisciplin, Extroversion
eller behov av stimulans från omgivningen och andra
människor, Tendens att ta hand om andra och Tendens till
emotionell instabilitet.
På basen av detta gav man sig ut för att hitta samstämmighet
mellan personlighet och ett visst beteende – och blev gång
på gång besviken. En extrovert person kunde vid ett
tillfälle vara initiativtagande och pratsam för att vid ett
annat tillfälle vara tillbakadragen och tystlåten. En person
som ’scorat’ tendens till instabilitet kunde i vissa
testsituationer vara hur stabil som helst, medan en stabil
person kunde uppföra sig instabilt. Och så vidare.
Det här var ju inte särskilt uppmuntrande, så nu började en
del forskare tänka i andra banor och kom fram till en helt
ny aspekt på människans identitet. Kunde det vara så, att
det inte är en viss personlighet som påverkar vårt beteende,
utan tvärtom så, att ett visst beteende utvecklar en viss
personlighet? Och visst, forskningsprojekt på
forskningsprojekt gav belägg för denna teori.
Människor som fick i uppgift att bete sig aggressivt
utvecklade en aggressiv personlighet. Människor som sattes
att bete sig glatt och optimistiskt hade snart en dylik
personlighet. De som placerades i underdåniga
kroppsställningar och talade osäkert, blev snabbt sådana,
medan de som intog självsäkra och maktfulla kroppspositioner
och sätt att tala, fick ökat självförtroende. Listan bara
växte och experimenten blev allt mera utstuderade och
grundligt kontrollerade. Det visade sig att så snart
processen fick sin början, tenderade den att föda sig själv.
Det gällde alltså att snabbt bryta negativa processer, innan
de hann växa till sig.
Ovanstående utgör grunden för Richard Wisemans uppmaning att
lämna det mindre fungerande positiva tänkandet till förmån
för ett mycket effektivare positivt beteende. Redan
William James konstaterade i slutet av 1880-talet att det
verkar som om kroppen (bl.a. via amygdala) tar emot vissa
impulser och får kroppen att instinktivt reagerar på dem.
Ögat ser något skrämmande och benen börjar springa. Vår
hjärna registrerar beteendet, producerar känslan rädsla och
börjar utsöndra kemikalier, som har med rädsla att skaffa.
Detta stämmer också väl överens med neurologen Antonio
Damasios forskningsresultat. Här bjuds vi den stora
möjligheten att medvetet komma emellan med ett visst
beteende, som få hjärnan att producera de känslor vi vill
ha.
Vill du alltså vara på gott humör, uppför dig som om du vore
det (skratta och hoppa) och din hjärna reagerar på ditt
beteende med att utlösa därtill stödjande kemikalier. Beter
du dig däremot deprimerat eller stressat, ger du signaler
till din hjärna att utsöndra därtill hörande kemikalier. Och
minns, att vad du än gör, så börjar processen snabbt föda
sig själv. Vill du få till stånd en ny vana, bete dig i
enlighet med den ett tag och hjärnan kommer till hjälp med
sina kemikalier.
Månadens boktips:
Richard Wiseman: Rip it up: The radically new approach to
changing your life (2012).
Antonio Damasio: Spinozaa etsimässä: Ilo, suru ja tuntevat
aivot (2003). |