|
Månadens Rita 104 (18.12.2018)
(tässä
suomeksi)
 ARBETSGLÄDJE
OCH PRESTATION I NY BELYSNING
Det pratas mycket om
arbetsglädje och trivsel och välmående på arbetsplatsen.
Samtidigt publiceras artiklar med rubriker som ”Varför
misslyckas förändringsprocesser?” (Max Michelson,
Microsoft), ”En fungerande arbetsmarknad kräver flexibla
utbildningsmöjligheter” (Mikaela Nylander, SFP) och
”Työelämässä korostetaan nyt liiaksi tekemisen hauskuutta ja
hyvää fiilistä” (Ungefärlig översättning: I arbetslivet
betonas nu till överdrift god atmosfär och att ha roligt)
(Pekka Järvinen, organisationspsykolog).
Vi behöver hela tiden
ny kunskap och en flexibilitet vi inte fått lära oss i någon
yrkesutbildning. Det livslånga lärandet, som ger oss ny
kompetens och en förmåga att skilja mellan nödvändigt och
mindre nödvändigt arbete (konsekvenskultur), är en
förutsättning för att klara av dagens arbetsliv. Inte att
undra på att många arbetstagare är osäkra på sin egentliga
roll på arbetsplatsen.
En amerikansk
undersökning från 2010 visar att situationen överförd till
ett fotbollslag skulle se ut så här:
- 4 av 11 skulle veta vad spelet går ut
på
- 7 av 11 skulle mest bara rusa runt
och se upptagna ut eller begära time-out för att sitta i
ring och planera, prata med publiken, leka med
mobiltelefonerna…
- 2 av 11 skulle veta vilken position
de spelar i och veta exakt vad de förväntas göra och
åstadkomma
- 2 av 11 skulle engagera sig i spelet
och bry sig om resultatet
- de flesta skulle på olika sätt tävla
mot egna lagkamrater i stället för motståndarlaget
Undra på om
förändringsprocesser misslyckas och vi behöver nya grepp på
arbetslivet. Vi investerar nog i teknologi och strategier,
men vi satsar inte på hur arbetstagarna fungerar. Det
handlar inte om kunskap. Den som till exempel håller på med
viktkontroll vet otroligt mycket om kalorier och motion och
vad som behöver göras, men detta vetande hjälper inte att
ändra på beteendet.
Härom veckan deltog jag
i ett seminarium i Sverige med Clas Malmström,
företagsläkare och forskare. Seminariet hette ”Må bra på
jobbet är inte bara arbetsglädje” och Clas Malmström vände
upp och ner på uppfattningen att trivsel på arbetsplatsen
skulle leda till goda arbetsresultat. Han pekade på
forskningsresultat som pekar på att det är precis tvärtom:
goda arbetsresultat leder till god trivsel och välmående på
arbetsplatsen!
Ingrid
Tollgerdt-Andersson, forskare i ekonomisk psykologi,
upptäckte överraskande, att arbetsplatser, där chefer
pratade mycket om trivsel, medinflytande och jämlikhet, hade
den högsta sjukfrånvaron och den sämsta psykosociala
arbetsmiljön. Att börja med trivseln är alltså att börja i
fel ände. Man måste börja med prestationen. Hur förklara
detta?
Vi har alla behovet att
prestera och utvecklas, det är ett av våra grundbehov, som
behöver få näring. När vi lyckas med något, blir vi
entusiastiska och motiverade. De flesta vill faktiskt bli
mästare på det de gör. Hur tillfredsställer man då det här
behovet på en arbetsplats? Genom att vara tydlig, vilket
betyder att alla har en helhetsbild av vad jobbet går ut på
samt en klar egen arbetsbild. Till exempel får en
arbetstagare ta ledningen över ett projekt och välja ut
lämpliga medarbetare till sitt team. Dessa medarbetare är
oftast också medlemmar i andra team, så det att vara på
kartan med den stora bilden.
För att få veta vad man
presterat, behövs ideliga återkopplingar i form a några
minuters mini-palavrar inom teamen: Vad har vi åstadkommit
nu på förmiddagen? Hur skall vi fortsätta på eftermiddagen?
Är kursen den rätta eller behöver den justeras? Dvs. många
små delmål, som är mätbara eller uppskattningsbara.
Ytterligare bränsle för
återkopplingarna utgör positiva kommentarer: Tack för att du
gjorde det här! Det du gjorde hjälpte mig framåt! Så bra,
att du märkte att det där behövde göras! Jättebra att du kom
ihåg den här saken! osv. God feedback är en färskvara! I ett
flygbolag ökade den upplevda energinivån hos kabinpersonalen
med 80 % på mindre än tre månader, bara genom att alla
chefer och all personal tränades i att ge varandra beröm och
uppmuntrande kommentarer.
En sak till som
poängterades på seminariet: Vi skall faktiskt vara trötta
efter jobbet! Genom att jobba hårt, tränar vi upp våra
arbetsmuskler. För att en muskel skall bli starkare, måste
den utsättas för påfrestning. Sedan kommer
återhämtningsskedet. Men vilan får inte vara för lång. En
muskel som inte används, blir snabbt slapp och förtvinar. Så
får vi alltså vår arbetskondition att förstärkas: jobba
hårt, återhämta dig ett slag, och så har du krafter över för
din fritid. Din arbetsmuskel, liksom övriga muskler, växer
genom att användas, inte genom att hållas länge i vila.
För att öva upp både
muskel och återhämtning, behöver vi ofta en mentor. Denna
mentor skall helst ha ingående kunnande i NLP och mental
träning, för dessa innehåller så många praktiska redskap och
kommunikationsstrategier, som inte ingår i normala
yrkesutbildningar. Som exempel kan nämnas stresshantering,
hur budskapet går fram, sund självkänsla, konflikthantering,
problemlösning, ändring på tankemodellen, inlärningsmetoder,
ansvar för det egna välbefinnandet mm. mm.
Månadens citat:
”Det samlas inte damm på den som är ute
i blåsväder.” Magnus von Platen
”Det växer inte mossa på en rullande
sten” - Okänd
Boktips:
Clas Malmström: Lagarbetarskap (2011)
Ari Heiskanen: Nollatoleranssi (2011)
Paul Arden: Whatever You Think, Think
The Opposite (2006)
|