Viestini
Esittely
Palvelut
Eväitä
elämälle
Kuukauden Rita
Ota
yhteyttä
Koulu-
tukset
|
Månadens Rita 58 (11.9.2013)
(tässä suomeksi)
 TRE
STADIER FÖR UTVECKLING
I tidigare brev har betonats, att lyckan finns att hämta
inom dig, det är inte lönt att gå söka den någonstans där
utanför dig. För behovstillfredsställelse krävs däremot
yttre faktorer. Det är viktigt att inte blanda ihop
grundbehov och lycka. Du har till exempel ett behov av
näring för att överleva och därför äter du. Du äter inte för
att bli lycklig. Ett annat av dina grundbehov är ett
meningsfullt liv. Det behovet tillfredsställer du med att få
till stånd något betydande för din omgivning, i större eller
mindre skala. Enlig Lyndon Duke lönar det sig att här noga
observera följande regel: Gå in för att få till stånd
sådant du klarar av, inte sådant som du hellre skulle vilja
få till stånd, men av varierande skäl inte har möjlighet
till. Med denna regel i minnet slipper du köra huvudet i
väggen, känner dig nöjdare och får till stånd betydligt mera
– utan att för den skull begränsa dig i onödan. Känsla av
tillfredsställelse och ro i sinnet är nämligen inte slutet
på vägen utan platsen, där resan börjar. Michael Neill låter
en åtråvärd, metaforisk Ferrari representera ifrågavarande
utvecklingsresa, som karakteriseras av tre olika etapper.
Etapp 1.
Ett nytt sätt att köra. Vi klarar upp olika lösa
ändor i livet och sorterar problemen så de blir hanterliga.
En del kanske vi bara slänger bort, en del omdefinierar vi,
en del löser vi på stående fot, en del lämnar vi åt andra
(Någon Annans Problem) och en del spjälker vi upp i mindre
delar och tar sedan itu med en liten del i gången.
Vi bemöter andra människor lite annorlunda. Vi klarar av att
vara assertiva, dvs. vid behov säga ’nej, vänligt men
bestämt, samtidigt som vi är mera medvetna om hur mycket vi
har gemensamt med också dem vi inte kommer så bra överens
med? Såsom att överleva, må bra och undvika sorg - utgående
från vars och ens trosföreställningar och värderingar. Vi
beaktar vidare, att vi kan vinna alla argumenten, men
samtidigt förstöra en viktig relation.
Vi börjar bygga upp en grund, som stöder det vi drömmer om
eller väldigt gärna vill ha. Inte för att bli lyckliga, utan
för att tillfredsställa ett grundbehov. Som Aldous Huxley
sa: lyckan är som kox, en biprodukt som utvecklas, när man
försöker utvinna något helt annat.
Etapp 2.
Köra med lånad Ferrari. Vi tycker, att allt löper
överraskande bra. Problemen är under kontroll och vi kommer
hyfsat överens med omgivningen. Vi får en känsla av att
detta måste vara något tillfälligt, det kommer inte att vara
särskilt länge. Det börjar kännas lite obekvämt och osäkert
och småningom tycker vi att saker och ting inte längre
fungerar lika bra som först. Här är risken stor att vi får
lust att återvända till ’det gamla sättet att köra’. Det gav
på många sätt mindre utdelning, men vi visste i stort sett
vad som var att vänta. Vi kunde gräma oss fritt över att
inte få till stånd det vi hellre ville och riskerade inte
bli besvikna, då vi egentligen inte väntade oss särskilt
mycket. Lyckas vi emellertid nu klara oss igenom denna
etapp, denna obekvämlighetszon, så väntar oss den bästa
etappen.
Etapp 3.
Äga garaget. Nu inser vi, att Ferrarin inte var
lånad, den är vår egen. Vi inser, att inget egentligen kan
sluta fungera. För det har aldrig fungerat. Det är något vi
har inom oss från första början, en livskraft. Det är en
fråga om att vara lika mycket som en fråga om att
göra. Så länge vi bara håller på och gör och mäter
resultaten av det, blir livet en kamp. När vi har nära
kontakt med livskraften inom oss, kan vi avslappnat använda
oss av det som Carlson & Bailey i sin bok ’Slowing down to
the speed of life’ kallar ’the free flowing mode’ och njuta
av resan. Resan som innebär, att vi lever ett meningsfullt
liv genom att koncentrerar oss på sånt vi har möjlighet att
få till stånd.
Månadens citat:
För en som bara har en hammare i sin verktygslåda, kommer
alla problem att se ut som spikar. Abraham Maslow
Månadens boktips:
Michael Neill: Supercoach (2009)
Richard Carlson & Joseph Bailey: Slowing Down to the Speed
of Life (1998)
|