|
Månadens Rita 54 (11.4.2013)
(tässä suomeksi)
 GÖR
EN EGEN SIMULERING AV DITT LIV
Många har säkert hört den gamla gåtan ”Hörs det ljud, om ett
träd faller i skogen och ingen är där och lyssnar?” Svaret
är enligt Joni Martikainen ett enkelt ”Nej”. I sin bok ’Älä
usko kaikkea, mitä ajattelet’, förklarar han hur det varken
finns färger eller ljud i världen i sig. Det är fråga om
olika våglängder och ljudvågor, som hjärnan kodar. Med denna
kod som grund skapar hjärnan en simulation av världen, som
sedan framträder som en subjektiv upplevelse. Ifall ingen är
där och lyssnar, uppkommer alltså inget ljud utan enbart en
tryckvåg i luften.
Vår verklighet är således en simulering, som hjärnan
producerar. Rummet du befinner dig i är inte själva rummet
utan en bild som din hjärna upprätthåller av rummet.
Anmärkningsvärt är, att hjärnan inte slösar kapacitet på
oväsentligheter, utan simuleringen som hjärnan producerar av
världen lämnar bort allt, som inte har att göra med din
överlevnad och ditt välmående. För dina förfäder betydde
överlevnad att ha rätt. Felbedömde de till exempel en
jaktsituation, kunde följderna vara ödesdigra. Fortfarande
fungerar vår hjärna så, att vi strävar att ha rätt snarare
än att finna ut vad som är sant. Människans hjärna har inte
utvecklats för att förstå världen, utan för att klara sig i
den – så energiekonomiskt som möjligt. Målet har varit ett
effektivt beteende, inte att förstå beteendet.
Småningom har det uppstått förprogrammerade modeller för
vårt beteende. De fungerar automatiskt och betjänar oss för
det mesta utmärkt. Men de begränsar också vår förmåga att se
bättre alternativ. De gallrar nämligen bort sådant som vi
inte har erfarenhet av från tidigare eller som bildar
konflikt med vår förhandenvarande simulering av världen. De
generaliserar även där det inte skulle löna sig att
generalisera och de producerar betydelser, som mera bygger
på förhandsuppfattningar än på faktisk information. (Jämför
nlp-begreppen deletion, generalization och
distortion.)
Här talar vi alltså om vardagstänkandet. Vad yrkestänkandet
beträffar finns det en viss skillnad, säger Joni Martikainen
och hänvisar även här till ett antal vetenskapliga
undersökningar. Till exempel fysiker, schackmästare,
datorprogrammerare och bilreparatörer har tack vare de
snabbt synliga resultaten inte samma problem med sakkunskap
och tolkningen av den som yrkesgrupper inom läkekonsten,
psykvården, aktiemäklare, domare och rekryteringsagenter. I
de senare yrkesgrupperna uppkommer lätt förenklade
beteendemodeller, som kan bilda systematiska villfarelser,
speciellt som vår hjärna är programmerad att ha rätt till
varje pris.
Nu när vår uppfattning om verkligheten mest verkar vara den
bild vår hjärna gör upp av den, uppstår frågan, hur vi vid
behov kunde göra en bättre simulering av vårt liv. Vi vet
att vår observationsförmåga är mycket begränsad och att vi
kan vidga vårt observationsfält bara vi inser att den
möjligheten finns. Oberoende av om vi sysslar med faktisk
eller tolkningsbar information, har vi en tendens att tänka
och reagera och bete oss i inkörda banor. Både som person
och yrkesmänniska behöver vi kunna tänka i vidare cirklar
och göra nya upptäckter, det vill säga nya simuleringar.
Joni Martikainen framhåller, att så positiva simuleringar
som möjligt befrämjar vårt välmående och vår motivation att
ta itu med utmaningar. När det däremot är fråga om val av
strategi, lönar det sig att basera sina simuleringar på så
mycket faktainformation (såväl negativ som positiv) som
möjligt. Efter att vi valt strategi, kan vi göra
simuleringar som ger oss entusiasm och uppfinningsrikedom.
Entusiasm och kreativitet får enligt Tony Scwartz en ’boost’
av regelbundna pauser (se tidigare brev).
Även Michael Neill uppmanar oss att hålla pauser. De behöver
inte vara långa – ett par tre minuter räcker för en
energiserande avslappning. Pausen kan också bestå av att du
helt enkelt stannar upp emellanåt och luktar, smakar,
lyssnar på och upplever saker i din omgivning. Eller finner
svar på följande frågor, som effektiverar hjärnans program
för överlevnad och välmående (se ovan):
·
Vad gör du (eller kunde göra) regelbundet, som ger dig
inspiration angående dig själv och ditt liv?
·
När känner du dig mest nöjd och belåten?
·
Var känner du dig mest till freds?
·
Vad får dig att känna dig mest levande?
Regelbundna vederkvickande pauser i kombination med insikten
om att du kan göra nya simuleringar av både privatliv och
arbetsliv öppnar sinnet för överraskande och kreativt
nytänkande.
Månadens citat:
”Försök inte ändra världen eller dig själv med tvång, för
tvång väcker bara motstånd.”
– Talesätt
Månadens boktips:
Joni Martikainen: Älä usko kaikkea, mitä ajattelet: miten,
miksi ja milloin aivosi johtavat sinua harhaan? (2012)
Michael Neill: You can have what you want. (2006)
|