|
Månadens Rita 53 (5.3.2013)
(tässä suomeksi)
 ARBETA
MINDRE – FÅ MERA TILL STÅND
Tony Schwartz, som jag refererat till också tidigare, hade
en intressant artikel i New York Times 9.2.2013. Han betonar
vikten av att hålla pauser i arbetet, ifall vi vill vara
produktivare. ”More, bigger, faster” är ett uttryck som
myntades under den industriella revolutionen och som baserar
sig på ett felaktigt antagande - att våra resurser är
outtömliga. ”More, better, quicker”, skrev Richard Bandler
åt mig, när han signerade boken ’Freedom is everything – and
love is all the rest’. Skillnaden i dessa uttryck ligger i
det mittersta ordet och kan tänkas stöda de tankegångar Tony
Schwartz för fram.
Vi vet alla att tiden, sedan man började mäta den, är
begränsad till 24 timmar i dygnet. Och det lär inte bli mera
(se Arnold Bennetts bok nedan). De flesta arbetande eller
studerande människor försöker stuva in så mycket verksamhet
som möjligt i dessa timmar för att vara så produktiva som
möjligt. Man sparar tid genom att använda varje liten paus
effektivt, till exempel sköta e-posten och andra löpande
ärenden under kaffe- och matpauser.
På många arbetsplatser belönas de, som jobbar mest, även om
det inte betyder att de är mest produktiva. Enligt Tony
Schwartz är det antagligen tvärtom: ett oupphörligt jobbande
går ut över nattsömnen och det allmänna välbefinnandet.
Minnet fungerar sämre och kreativiteten blir lidande. Man
kommer inte på många nya och briljanta idéer när man är
trött och jäktad. Håller man å andra sidan skapande pauser
med jämna mellanrum, tycks hjärnan piggna till och bli
samarbetsvillig. Till exempel visade ett test på anställda
inom den nattliga flygkontrollen, att en 40 minuters paus,
under vilken de sov i medeltal 19 minuter, betydligt
förbättrade deras förmåga till vaksamhet och snabba
reaktioner.
Vi tycks fungera så, att vi rör oss från ett tillstånd av
pigghet till ett tillstånd av trötthet i 90 minuters cykler.
Efter 90 minuter signalerar kroppen åt oss att vila, men vi
svarar med att göra det motsatta, dvs förtära koffein eller
socker eller annat som mobiliserar stresshormonen adrenalin,
noradrenalin och kortisol – och jobbar på.
Professor K. Anders Ericsson vid Florida State University
hävdar, att man, om man vill göra effektivt och kreativt
tankearbete, helst ska jobba från morgonen i tre pass om 90
minuter. På eftermiddagen kan man sedan göra mindre krävande
jobb. Mellan arbetspassen skall man ta igen sig. Aktiv
återhämtning sker förslagsvis medelst avslappning, lugnande
musik, meditation, social samvaro, hälsosamma mellanmål
eller en promenad. Det skulle enligt professor Ericsson löna
sig för arbetsgivarna att ha ’förnyelserum’ (renewal rooms)
för personalen att ladda upp sig i och sålunda jobba mycket
effektivare på kortare tid samtidigt som välbefinnandet ökar
och sjukledigheterna minskar.
Så skadar det inte att hålla i minnet, att dessa 90 minuters
cykler pågår dygnet runt. Vi kan alltså pricka in vårt
sänggående så, att det infaller just under
trötthetsperioden. För dem som får sömn så fort de sätter
huvudet på kudden spelar det förstås ingen roll, när man går
och lägger sig. Men råkar man inte höra till den gruppen,
underlättas nattsömnen betydligt om man inte behöver ligga
och vänta på sin nästa trötthetscykel.
Artikeln av Tony Schwartz fick många kommentarer på nätet
och alla var långt ifrån positiva. Han beskylls för att vara
utopisk och inte begripa ett dyft av den vanliga
arbetstagarens trängda vardag. Nu riktade sig hans råd
förmodligen dels till tankearbetare, som själva kan bestämma
rätt långt över hur de använder sin tid, och dels till
arbetsgivare (som i sitt oförstånd gör livet surt och
stressigt för de beska kommentarskrivarna).
Månadens boktips:
Tony Schwartz: Be excellent at anything (2010)
Arnold Bennett: How to live on 24 hours a day (1910)
|