|
Månadens
Rita 168 (15.1.2026) (tässä
suomeksi)
KÄNSLOR
Det är inte ofta jag skriver om känslor, men nu har de
dykt upp i så många sammanhang, att de måste få en plats i
årets första månadsbrev. En känsla definieras i wikipedia
som en subjektiv, kroppslig och mental reaktion på
händelser, tankar eller minnen, som ger oss information om
våra behov och uppmanar till handling, t.ex. rädsla kan leda
till flykt, kamp eller frysning (fight, flight or freeze
respons).
I enlighet med detta brukar jag själv definiera känslor
som en signal på huruvida ett behov är tillfredsställt eller
inte. Men nu kan ju behoven vara både många och motstridiga,
vilket gör känslorna rätt invecklade. Vilket behov kan
tänkas ligga till grund för en deppig känsla? Vilka behov
hittar vi bakom känslan av tomhet och apati? Vilket behov är
det som får fotbollsspelare att plötsligt vilja tala om sina
känslor med en domare mitt under matchen?
Harri-Pekka Pietikäinen skriver i sin bok ”Sattuu ihan
helvetisti”, att vi numera gör vad som helst för att undvika
otrevliga känslor. Vi klarar helt enkelt inte av det. Fast
inte vet jag om vi gjorde det tidigare heller. Den otrevliga
känslan signalerar om ett otillfredsställt behov. Detta
behov kan vara verkligt (stort behov av vila), eller basera
sig på en trosföreställning (behov att uppfylla vissa
förväntningar), eller förlegat (behov av trygghet och
omvårdnad). Oberoende av behovets natur, kämpar vi med att
bli kvitt den otrevliga känslan.
Pietikäinen betonar, att känslolivet går tillbaka till
grott-perioden, då känslan av rädsla i olika former (panik,
ångest, skräck) har hållit oss vid liv. Trots att hotbilden
är annorlunda i dag, är känslorna de samma. Vi kan inte
ignorera dem eller motarbeta dem, för då växer de sig bara
starkare, vilket vi försöker döva med olika medel, allt från
droger till tvångsmässigt arbete eller sportande. Känslorna
får vi bäst under kontroll genom att acceptera dem och
försöka hitta det underliggande behovet.
Timo Vuori, professor i produktionsekonomi på
Aalto-universitetet, tar fram ett samnordiskt
forskningsprojekt, som visar vikten av att få sina känslor
bekräftade. Till exempel chefer, som lyckas bemöta
arbetstagarens känslor som legitima, gör betydligt bättre
resultat än de, som förbigår personalens känslor med
rationella argument.
Argumentering, fortsätter Vuori, förorsakar bara stress.
Ju mera en chef driver på förändring, desto sannolikare
misslyckas han. Det gamla talesättet ”Lämna känslorna hemma”
är neurologiskt sett omöjligt. Under en stark känsloreaktion
är vårt undermedvetna sinne så aktivt, att vårt medvetna
tänkande stannar upp, vilket kan leda till att vi blir
aggressiva eller drar oss helt tillbaka.
Vad alltså göra med sina känslor?
1) Identifiera
behovet eller den underliggande behovskombinationen.
2)
Acceptera känslorna och ge dem namn.
3) Beskriv dem vid
behov åt omgivningen och be om alternativ till
förväntningarna eller kraven.
4) Koncentrera dig på
någon konkret verksamhet i stället för att försöka
undertrycka obehagliga känslor. Det för tankarna åt annat
håll och känslorna lugnar sig.
Månadens inspirationskälla:
Harri-Pekka Pietikäinen: Sattuu ihan helvetisti (2025)
|