|
Månadens
Rita 167 (30.11.2025) (tässä
suomeksi)
TRÖTTHET – I TIDEN Mona
Mannervuo, forskare vid HU, märkte vid sin genomgång av
THL:s arkiv, att finländare varit trötta alltsedan
industrialiseringen. Trötthet som fenomen kunde hon spåra
ända till sent 1800-tal. Då handlade det inte så mycket om
individuellt välmående som om förhöjd risk för olyckor i
arbetet.
Arbetet har med åren blivit betydligt
mera psykiskt betungande, då det inte längre går att dra en
naturlig gräns mellan arbete och fritid. Numera talar man om
utmattning och utbrändhet för att beskriva, när den
emotionella belastningen blivit för stor. Mental trötthet är
betydligt svårare att greppa än kroppslig överansträngning
och det är inte lätt för arbetstagaren att veta, när det är
dags att sätta en gräns och börja återhämta sig. Ändå
förväntas, liksom också tidigare, individen själv bära
ansvaret för sitt välbefinnande.
Vi har nu en högre levnadsstandard
och bättre förutsättningar än någonsin tidigare att må bra.
Livslängden har stigit och vi överhöljs med wellness
artiklar, där vikten av sömn, kost och återhämtning betonas,
men ändå blir vi bara mera deprimerade och psykiskt
illamående (se Ari Väänänen: Mielen aikakausi, 2024 och brev
158). Vad beror denna paradox på?
Under varje årtionde har man oroat
sig över den ständigt ökande arbetstakten. Förmodligen är
det faktiskt så, att dagens takt är den långsammaste vi
någonsin kommer att uppleva igen. Så det är inte särskilt
smart att bara vänta att det skall lugna sig.
Ändå gör vi det, för vi vet helt
enkelt inte hur vi på jobbet skall hitta balansen mellan
arbetets målsättning och tillgängliga resurser – och hur vi
i privatlivet skall hitta en balans mellan det som måste
göras och det vi skulle vilja göra. Vi kan inte veta det,
för vi lever i ett nytt tidevarv, och måste tillsammans
fundera fram lösningar. Därtill finns olika kurser och
seminarier!
Kanske får vi en liten fingervisning
från historien om hönsmamman och gässlingarna (se brev 71 i
boken 100 brev och brev 73 på nätet). Den går i förkortad
version så här:
En höna placerades i en inhägnad med
sina kycklingar och en räv släpptes lös. Modern bredde
automatiskt ut sina vingar och försvarade sina kycklingar.
Sedan förde man in några gåsungar i inhägnaden och
hönsmamman tog omedelbart ansvar även för dem, när räven
släpptes lös, och försökte få både kycklingarna och
gässlingarna under sina vingar. När utrymmet inte längre
räckte till för alla, upplevde hönsmamman situationen så
hopplös, att hon gav upp helt. Hon lämnade både kycklingarna
och gässlingarna åt sitt öde och försökte själv fly ut ur
inhägnaden.
För att göra ett övertydligt
sammandrag med tre punkter: Ta inte på dig för mycket,
reservera tid till trevliga stunder och delta i någon kurs.
Månadens citat
Livet väntar inte. Det
bara rullar på och det levs just nu. I den här stunden. Allt
snabbare, så den här dagen är den långsammaste du någonsin
kommer att uppleva igen. Anders Haglund
Månadens inspiration
Mona Mannervuo:
Väsymyksen aika, 2025
|