RA Mental Management Tavastia 

Viestini

Esittely

Blogi ja artikkelit

Eväitä
elämälle

Kuukauden
Rita

Ota
 yhteyttä

 

Koulu-
tukset

 

Månadens Rita 164 (23.8.2025) (tässä suomeksi)

FÅR MAN INTE KRITISERA?

Frågan ”Får man inte kritisera?” har jag fått höra upprepade gånger, när det varit tal om mindre acceptabelt beteende. ”Är det förbjudet att kritisera?” tillägger man med ett försmädligt leende.

Såklart kan man kritisera hur mycket man vill, det är inte förbjudet. Det är inte heller förbjudet att gå ut i ösregn i vanliga kläder eller att äta gammal mat, vars sista datum gått ut för länge sen. Ifall man vill bli våt eller riskera magsjuka, gör man det.

Här är alltså fråga om vad man vill uppnå med det man gör. Vad vill man uppnå med att kritisera?

•  Vill man få avreagera sig och lätta på trycket? – Det lyckas.

•  Vill man få den andre att känna sig dålig? – Det lyckas.

• Vill man få referensgruppen runtomkring att känna sig bra. – Det kan lyckas.

•  Vill man visa omgivningen, att man är handlingskraftig? – Det kan lyckas.

• Vill man väcka trots och ovilja hos den andre? – Det lyckas.

• Vill man få den andre att ändra sig till det bättre? – Det lyckas inte!

Vill man alltså att en annan person ändrar sitt beteende, lönar det sig knappast att komma med kritik. Inte ens uppbygglig kritik, ifall det över huvud taget existerar något sådant. Vår hjärna har en primitiv del, som tolkar kritik som en risk att utstötas ur flocken och dö, trots att hjärnans kognitiva del och förnuftet säger oss, att vi skall vara tacksamma över att bli korrigerade och få möjlighet att bli bättre.

Nu hänger det på vår inre trygghet, om den kognitiva delen lyckas övertala den primitiva delen att ta till sig kritiken och använda den till utveckling. Här stämmer säkert talesättet, att den som är bra, vill bli bättre, medan den som känner sig dålig inte orkar ens tänka på att arbeta sig upp till en högre nivå.

Jag minns ännu en vuxen dam, som började gråta, när jag som språklärare måste ge henne underkänt i ett prov. Hon hade verkligen försökt. Efter det började jag märka ut bara sånt som var (någorlunda) rätt i hennes prov och hon fick småningom hoppet och motivationen tillbaka.

Om det nu inte lönar sig att kritisera felaktiga beteenden, vad skall man då göra? Det är inte alltid möjligt att bara lyfta fram det som fungerar.

Ibland måste man helt enkelt bara säga saker rent ut och lita på att förnuftet segrar. Det gör det i allmänhet, ifall det handlar om något viktigt. Men man får räkna med en obalanserad första reaktion, antingen den syns utåt eller inte.

Tonfallet betyder också mycket. Ser man fundersam ut och ber om den andres synpunkter, mildras reaktionen. De olika bortförklaringarna kan man just då ha överseende med…

Månadens boktips är en tjock bok, som jag säkert ännu kommer att hänvisa till:

Robert M. Sapolsky: Varför vi beter oss som vi gör. Biologin bakom människans bästa och sämsta sidor. 2018.