Viestini
Esittely
Blogi ja artikkelit
Eväitä
elämälle
Kuukauden
Rita
Ota
yhteyttä
Koulu-
tukset
|
Månadens
Rita 161 (18.3.2025) (tässä
suomeksi)
 ÄR
VI ALLTFÖR NÖJDA?
Härom söndagen läste jag i
Helsingin Sanomat en artikel om Ilkka Paananen,
upphovsmannen till spelbolaget Supercell. Paananen
intervjuades om många olika saker, men jag fäste mig
speciellt vid hans diskussioner med andra framgångsrika
personer och deras synpunkter på förutsättningar och hinder
för framgång och meningsfullhet.
En av de här
personerna nämnde två vanliga problem: bristen på kunnande
och bristen på kapital. Han framhöll, att bara det ena
problemet är upp till oss själva att lösa, dvs. kunnandet.
Detta är det första steget mot något bättre. Att klaga över
brist på kapital är ett slöseri med tiden.
En annan
person hävdade. att ett hinder för framgång är, att vi är
alltför nöjda. Missnöjdhet, sa hen, är en förutsättning för
framgång och meningsfullhet.
Är då framgång och
meningsfullhet samma sak? Möjligtvis. Det beror på vad vi
menar med framgång. Att leva ett meningsfullt liv kan mycket
väl upplevas som ett framgångsrikt liv.
Måste vi
faktiskt vara missnöjda för att livet skall hållas
meningsfullt? Så verkar det.
Vi äter inte, om vi inte
är hungriga. I princip. Hunger är en form av missnöjdhet,
som får oss att söka föda. Vi söker inte värme, om vi inte
fryser. Att frysa är alltså att vara missnöjd. Vi besvärar
oss inte med att göra något, ifall vi inte har ett behov av
det. Behovet kan kallas för missnöje.
Kanske är vi,
som man funderade i artikeln, på en allmän nivå så
välmående, att vi förlorat kontakten till vårt behov att
utvecklas. Vägen från grottliv till dagens civilisation
visar, att ett sådant behov existerar. i dag upplever vi det
inte längre som särskilt utmanande att upprätthålla vårt
allmänna välmående, och det verkar som om vårt liv samtidigt
blivit mindre meningsfullt. Orsakerna till bristen på mening
(framgång) söker vi någonstans utanför oss och hemfaller
till att knorra över allt möjligt.
De senaste
årtiondena har vi klagat över den ständiga
förändringsrumban. Och visst stressar den. Men faktum är,
att redan på 1800-talet ansågs den tekniska utvecklingen,
såsom tågens svindlande hastighet, telegraf och telefon,
tvinga människorna att leva alltför fort och splittrat.
Samuel Smiles kom ut med boken Self Help år 1859 och den
blev en bäst-säljare över hela världen. År 1936 utkom Dale
Carnegies bok Hur du vinner vänner och påverkar din
omgivning.
Inget nytt under solen alltså. Kunskap om
det förflutna kan i alla fall ge oss lite perspektiv och
göra det lättare för oss att förstå våra reaktioner i nuet.
Men hur skall vi nu då klara av dagens förändringsrumba?
Richard Templar ger oss i sin bok The Rule of Management
rådet att reda ut vad som riktigt på riktigt förväntas av
oss och av vilken orsak. Vi tror att vi vet, men så är det
nödvändigtvis inte. Efter hand som världen förändras, hamnar
vi att skippa gamla sätt att fungera och koncentrera oss på
nya. Tiden räcker inte till både gamla och nya. Det lönar
sig att ringa in målbilden. Varför vi gör det vi gör. Och
detta gäller såväl arbetslivet som hemmet och fritiden.
Månadens inspirstionskälla:
Richard Templar: The Rules of Management (2022)
|