Viestini
Esittely
Blogi ja artikkelit
Eväitä
elämälle
Kuukauden
Rita
Ota
yhteyttä
Koulu-
tukset
|
Månadens
Rita 159 (2.1.2025) (tässä
suomeksi)
 HUR
VERKLIG ÄR VÅR VERKLIGHET?
Vår hjärna och vår verklighet studeras numera som en väv av
många olika vetenskaper: neurologi, psykologi, sociologi,
filosofi, mikrobiologi, kemi, fysik osv.
Fast så har det varit också tidigare.
Upptäckter från ett område användes för att lösa problem på
ett annat. Kemi flyttades till biologi, vilket ledde till
nya kedjor: fysiologi, biokemi och molekylbiologi.
Molekylbiologer är ursprungligen fysiker. (Richerson & Boyd:
Not By Genes Alone, 2005.) För att studierna skall bära
frukt, måste de få stöd av varandra.
Andy Clark, professor i kognitiv filosof, utreder i sin bok
”The Experience Machine” hur vi kan få vår hjärna att bättre
betjäna vårt sinne. Mycket av det han säger finns också i
Joni Martikainens utmärkta bok från 2012: Älä usko kaikkea
mitä ajattelet. Båda beskriver hur ingen av oss kan uppleva
varken vår omgivning eller vår kropp så som den ”verkligen”
är. Det vi upplever är hjärnans uppskattning, som baserar
dig på tidigare erfarenheter. I bl.a. brev 120 nämnde jag
Lisa Feldman Barrett, som beskriver hur vi blir otörstiga
genast vi dricker t.ex. vatten, även om det i princip tar 20
minuter, innan information om vätskebalansen når hjärnan.
Men den har lärt sig, att när man dricker, försvinner
törsten och gör slag i saken omedelbart.
Innan vi blir medvetna om yttre eller inre signaler, har
hjärnan redan gjort sig en bild baserad på tidigare
upplevelser. Hjärnan reagerar inte, den förutspår! Och
ibland förutspår den fel, och måste göra nya bilder. Och här
ligger vår möjlighet att påverka.
När hjärnan gör misstag, låt oss nämna t.ex. fantomsmärta,
kan vi med en spegel få den att justera sin felaktiga bild.
Depression och ångest är i sin tur många gånger en felaktig
förutsägelse av hjärnan, som får kroppen att producera
trötthetskänslor för att spara energi.
Till och med anorexi verkar man kunna behandla genom att ge
hjärnan nya erfarenhetsbilder. Med hjälp av ett VR-headset
(Virtual Reality) lät man anorektikerna se en sund bild av
sig i en spegel, och se hur buken ströks med en mjuk borste,
samtidigt som deras egen buk också ströks. Efteråt gav de en
betydligt mera korrekt uppskattning av storleken på sin
kropp.
Djurens hjärnor har länge intresserat forskare. Framför allt
råttornas läraktighet har stått i centrum. Andy Clark tar
också upp aporna och speciellt orangutangerna, som är kända
för att lära sig använda olika redskap. De känner sig till
exempel för med en käpp hur djupt ett vattendrag är, innan
de går över. Orangutangernas förmåga att använda redskap
verkar vara så överlägsen de andra apornas, att det sägs,
att ger man en skruvmejsel till en schimpans, bryter den av
den; ger man skruvmejseln till en gorilla, hivar de iväg den
över sin axel, men ger man skruvmejseln åt en orangutang,
öppnar den dörren till sin bur och ger sig av.
Detta är förstås lätt att använda som en liknelse för oss
människor och få oss att undra, vad vår egen skruvmejsel är
och hur vi kunde använda den. Och vad vår bur består av.
Hur som helst kan vi ta en viss kontroll över våra egna
erfarenheter och uppdatera hjärnan.
I en studie lät man människor skriva ner positiva saker som
de tyckte sig ha. Efteråt fick de tillsamman med
kontrollgruppens personer, som inte skrivit något, göra
olika matematiska uppgifter och spatiala eller rumsliga
värderingar. De som skrivit ner positiva saker om sig själva
klarade sig betydligt bättre än kontrollgruppen. Ett mycket
enkelt sätt, kunde man tycka, att uppdatera hjärnan.
Boken tar också upp användningen av ’reframing’, dvs, att ge
negativa saker en positiv betydelse. Då vi ändå inte vet vad
något egentligen betyder, kan vi lika gärna fråga oss
själva: ”Vad vill jag att det skall betyda?” På så vis kan
vi ge de flesta negativa sker en betydelse, som vi har nytta
av.
Kanske vill du att
- din sjuka rygg skall betyda, att du äntligen börjar göra
de övningar du fått av fysioterapeuten,
- din deppighet betyder, att din hjärna feltolkat ditt behov
att spara energi,
- din rampfeber är din kemikaliska beredskap att leverera en
bra presentation,
- din huvudvärk ger dig lov att ta det lugnt ett tag,
- ditt buttra och trotsiga barn söker sin väg att bli
självständigt,
- ditt misslyckade resultat i jobbet, idrotten, pianospelet…
får dig att anstränga dig lite mera eller öva på ett annat
sätt,
- ….. fortsätt listan med sånt som stämmer in på dig och
ditt liv.
Självfallet räcker ’reframing’ inte alltid till. Ibland
måste vi skaka om ’snökulan’ riktigt ordentligt. Där inne
ser du en trött gran och så skakar du om kulan ordentligt,
så ingenting syns. När snöyran slutligen lägger sig, har
granen ersatts av en tulpan eller något annat. Det är lite
som att städa en riktigt rörig garderob, då man måste dra ut
precis allt, slänga bort en del och sen sätta in det
resterande i en ny ordning.
Det är inte så enkelt som det låter alla gånger, men så
länge vi vet, att det som vår hjärna fabulerar i alla fall
inte är verkligt, behöver vi inte låta det dominera oss,
utan kan vid behov byta ut det.
Månadens citat:
Vi ser inte
saker och ting som de är, utan som vi är.
– Anaís Nin
Månadens inspirationslitteratur:
Andy Clark: The Experience Machine: How Our Minds Predict
and Shape Reality, 2023
Joni Martikainen: Älä usko kaikkea mitä ajattelet, 2012
|