Viestini
Esittely
Blogi ja artikkelit
Eväitä
elämälle
Kuukauden
Rita
Ota
yhteyttä
Koulu-
tukset
|
Månadens
Rita 154 (30.7.2024) (tässä
suomeksi)
 ÄR
VILJAN FRI. SKOLFRÅNVARO BETRAKTAD UTIFRÅN DEN FRIA VILJAN
”Du har ingen fri vilja” löd rubriken för en essä i
Helsingin Sanomat 11.7.2024 (Jäähyväiset vapaalle tahdolle,
övers. Farväl till den fria viljan). ”Vi har förvisso en
egen vilja”, stod det vidare, ”men den är inte fri”.
Artikeln var skriven av Mikko Puttonen och baserades på
uttalanden av neurologer och filosofer. Våra handlingar har
enligt artikeln enbart genetiska och slumpmässiga orsaker.
Under sommaren läste jag också en bok om att åtgärda
skolfrånvaro (se nedan) och efter artikeln om den ofria
viljan uppstod förstås tanken, att det verkar vara rätt
onödigt att försöka stärka skolmotivationen, ifall bristen
på motivation är genetiskt förutbestämd och eventuellt
intresse uppstår närmast slumpmässigt.
Boken gav dock en hel del intressant information om skolor
världen över och tog upp vad man kunde göra i form av mindre
grupper och förbud mot mobiltelefoner på lektionerna och
diverse åtgärder, som skulle kräva tilläggsresurser. Däremot
hittade jag inte mycket om HUR man konkret kunde gå till
väga nu genast för att få bukt med frånvaron.
I stället gick man in på alla de olika orsakerna till
frånvaron i skolorna. Orsakerna var så många och så
komplicerade, att det skulle vara totalt omöjligt att som en
inledande åtgärd försöka avlägsna dem.
Och ifall skolengagemanget nu hur som helst är en fråga om
genetik och slump, är då alla korrigeringsförsök bara
slöseri med möda och resurser?
Men är det verkligen så?
Resonemangen i artikeln beaktade inte alls de
allmänmänskliga grundbehoven: att bli vid liv, att spara
energi, att bli socialt accepterad, att bli uppskattad OCH
behovet att utvecklas. Historien ger belägg för att vi alla
är födda med behovet att lära oss och få saker till stånd.
Men med tiden har kanske mången ’drop-out’ förlorat
kontakten med detta behov eller så ser hen inte skolan som
en möjlighet att tillfredsställa det.
Enklaste sättet att minska frånvaroproblemet är förmodligen
att lämna orsakerna därhän och gå rakt på målet, dvs. att få
eleven till skolan och uppföra sig enligt ett avtal, som har
den gemensamma målsättningen i fokus. Ordet spelregler
passar inte här, för spelregler kan man ändra och välja att
följa eller inte följa. Men ett avtal kan inte brytas utan
kännbara följder.
Vad är då en kännbar följd? Sannolikt inte sk. pedagogiska
eller fostrande samtal, som visat sig vara tämligen
ineffektiva. Följden måste kopplas till något basbehov.
Diskussionen om skolfrånvaro och motivation borde alltså
inriktas på tre punkter:
1) Hur få till stånd avtalet med eleverna om skolgångens mål
och vad som krävs för att nå det?
2) Hur förstärka behovet att lära sig med hjälp av
regelbunden bekräftelse av små framsteg?
3) Hur bygga upp följderna för brott mot avtalet?
Det behöver knappast sägas, att det som gäller skolfrånvaro
också kan tillämpas på arbetsplatser och andra samfund.
Månadens citat:
Jag vill så mycket som jag helst skulle vilja, att jag inte
ville. – Hjalmar Söderberg
Källor:
Tuomo Virtanen & Jenni Pelkonen: Poissa porukasta. Vahvista
kouluun kiinnittymistä ja puutu poissaoloihin (2023)
Helsingin Sanomat 11.7.2024, Mikko Puttonen: Jäähyväiset
vapaalle tahdolle
|