|
Månadens
Rita 143 (3.5.2023) (tässä
suomeksi)
 PROBLEMET
MED BELÖNINGAR Vi vet alla, att straff
inte är rätta metoden att varaktigt ändra någons beteende.
När straffet inte längre är i kraft, fortsätter man med det
gamla beteendet och så anstränger man sig lite mera för att
inte bli fast. Men att också belöningar ofta har en negativ
inverkan är mindre bekant. Alfie Kohn
refererar i sin bok “Punished By Rewards” ett enormt antal
forskningsresultat, som alla uppvisar negativa följder av
belöningar. Han påstår inte, att belöningar inte skulle
motivera folk. Tvärtom, säger han, belöningar kan vara
väldigt motiverande – till att få en belöning.
Vad leder detta till? Jo, man strävar
till exempel att få belöningen med minsta möjliga
ansträngning och med lägsta möjliga tröskel. Dessutom blir
man obenägen att ta sig an några svårare uppgifter med risk
att misslyckas och bli utan belöning.
Straff och belöning är så kallade quick
fixes och väldigt behändiga att ta till för en förälder,
lärare eller förman. Och de kan fungera bra i fråga om enkla
och mekaniska uppgifter. Men är målet att åstadkomma
ansvarstagande och motiverade barn och vuxna, verkar det som
om de hade motsatt effekt.
En belöning, säger Alfie Kohn, producerar
förvisso någon form av rörelse, men aldrig motivation. Att
belöna folk extra för en uppgift är att ta bort den inre
motivationen till att göra den. Låt oss se på några av de
otaliga exemplen. Tjugo barn kallades in
att testa nya pussel. De delades upp i två grupper. Barnen i
grupp 1 fick 5 dollar för varje pussel de löste, medan man
inte nämnde något om belöning för barnen i grupp 2. Efter
att ett antal pussel var byggda, tog man en paus och
belöningen utdelad till barnen i grupp 1. Sedan fick barnen
gå tillbaka och göra vad de ville. I grupp 2 fortsatte alla
tio barnen genast med nya pussel, men i den belönade grupp 1
rörde nio barn av tio inte ett pussel längre.
I ett test där man belönade memorering av
ord, blev resultaten sämre för de barn, som belönades med
godis än för dem som bara fick information om hur bra de
lyckades.
Ungdomar i ett stort antal högstadier
klarade sig över hela linjen betydligt bättre, om de inte
fick betalt. Detta gällde såväl minne och
slutledningsförmåga som kreativitet.
Barn som belönas för att läsa läser
mindre. Detta framkom i ett stort antal rapporter. I USA
hittade Pizza Hut på att sponsra barnens läsande genom att
för varje läst bok dela ut en gratis pizza. Detta ledde inte
till ökat läsande, men nog till ökad fetma. De barn som
läste böcker redan innan, började nu läsa så tunna och enkla
böcker som möjligt för att få sin godbit.
Belöning till barn för att de skall vara
medkännande och bry sig om andra har haft samma nedslående
effekt. Vill man att ett barn skall bry sig om andra, är det
bättre att ge barnet god omvårdnad, som det sedan tar modell
av i samröre med andra.
Ifall man får extra betalt för något,
drar man mer eller mindre medvetet slutsatsen, att detta är
något väldigt tråkigt, tungt eller otrevligt, som man måste
få speciell ersättning för.
Men vad fungerar då, är frågan som
omedelbart uppstår. Svaret är, att straff och belöning hade
försvunnit ur bilden för länge sen, ifall de kunde ersättas
med något lika enkelt, som går att tillämpa över hela
linjen. Helt begripligt blir det för jobbigt att fundera ut
alternativa strategier från fall till fall. Men här kan man
ta de allmänmänskliga behoven till hjälp och sätta dem i
system.
-
Vi vill alla få något till stånd, så
både hemma, inom handledning och på jobb kan man säga
något i stil med ”Det här är vad vi skall åstadkomma. Du
bestämmer hur vi når dit”. Det vi skall åstadkomma
behöver förstås ha någon vettig mening för alla
inblandade.
-
Människan har ett stort behov av att bli
accepterad och höra till en grupp. Alfie Kohn talar om
’unity building activities’, som småningom skapar stark
grupptillhörighet och gör att man inte gärna utsätter
sig för gruppens missnöje.
-
Behovet av erkännande tillfredsställer
man genom att i stället för belöningar skapa en kultur,
där man kommenterar åt varandra sånt som blivit gjort.
På så vis synliggör man också de små resultaten av
vardagliga sysslor.
Det handlar alltså inte om att motivera
folk att prestera, utan om att förse dem med tillfällen att
prestera så att de blir motiverade. Självklart behöver vi
alla ersättning för vårt arbete, för att inte tala om
uppskattning och erkännande, som är rena energisprutan och
absolut inte får underskattas. Lön och uppskattning får dock
inte förväxlas med belöningar, som används till att pressa
folk att bete sig på ett visst sätt.
Månadens citat:
”Belöning och straff är inte varandras
motsatser; de är två sidor av samma slant. Och det är en
slant man inte får särskilt mycket för.” – Alfie Kohn
Månadens lästips:
Alfie Kohn: Punished By Rewards. The
Trouble with Gold Stars(2018 |