|
Månadens
Rita 140 (31.1.2023) (tässä
suomeksi)
 DET
SUNDA FÖRNUFTET - EN BORTGLÖMD RESURS Vi
måste gå dit historien tar oss. Vi kan inte hoppa av de
förändringskrav den för med sig. Det innebär, att vi måste
göra saker på annat sätt än tidigare och utveckla sånt som
inte gjorts förut. Detta betyder förstås inte, att historien
alltid tar oss till något bättre, men vi kan ändå inte
återvända till det gamla, oberoende av hur bra det
fungerade, för historien går inte bakåt.
Så när ’historien’ nu börjar inse, att
det inte är god tidsanvändning att läkare sköter sekreterar-
och städjobb vid sidan av sitt egentliga värv eller att
lärarnas jobb domineras av dokumentation och
projektkonsulter, betyder det inte, att de gamla
sekreterartjänsterna kommer tillbaka eller att projekten
slopas. Inget hindrar dock, att ’historien’ lindar in det
gamla fungerande i nya omslag.
Något som kunde få ’historien’ att på
riktigt producera fungerande paket är det beklagligt
underskattade Sunda Förnuftet. Vi är inte omgivna av idioter
(Thomas Erikson) i dagens arbetsliv, utan av experter;
experter som räddar oss från att själva behöva ta ansvar och
som samtidigt gör oss handfallna och får oss att tappa tron
på vår egen förmåga all utbildning till trots.
Vart försvann tron på det sunda
förnuftet? Ta till exempel navigatorn i en bil. Ibland leder
den oss in på helt huvudlösa vägar – eller icke-existerande
vägar på öppna fält. Följer vi då slaviskt vad denna expert
säger? Knappast. Vi förlitar oss sannolikt mera på vårt
sunda förnuft. Därför att vi måste.
Frågan är vem som i arbetslivet vågar
sticka ut och hänvisa till förnuftstänkande – utan att för
den skull ringakta forskningsresultat, givetvis. Det ena
utesluter inte det andra, tvärtom är de ägnade att stödja
varandra.
Att få mod till att sticka ut är inte lätt.
Därom berättar ett par utplockade ordspråk.
”Spiken som sticker upp ovanför resten, är
den första att träffas av hammaren.” - Japan
”En planta som växer sig högre än resten är den första att
få sitt huvud avsågat av lien .” – England
Ändå är det just lite utstickande i sunt
förnuft som behövs. Kanske får vi det behövliga modet av
nedanstående berättelse, som jag hittade i Michael Neills
bok Creating The Impossible. Han hade läst den i boken The
Art of Possibility av Benjamin och Rosamund Zander.
Två statsministrar sitter I ett rum och
diskuterar statsangelägenheter. Plötsligt rusar en rasande
man in, skriker och stampar och slår näven i bordet.
Statsministern, hos vilken mötet äger
rum, säger lugnt: ”Peter, var vänlig och kom ihåg regel
nummer 6.”
Peter lugnar sig omedelbart, ber om
ursäkt och drar sig tillbaka.
Politikerna återgår till sin
konversation, bara för att igen bli avbrutna 20 minuter
senare av en hysterisk dam, vilt gestikulerande med håret på
ända.
Inkräktaren hälsas med orden: ”Maria, var
vänlig och kom ihåg regel nr 6.”
Även hon lugnar sig omedelbart och
avlägsnar sig med en bugning och en ursäkt.
När scenen upprepas för tredje gången,
säger den andra statsministern: ”Kära vän, jag har sett
mycket här i livet, men aldrig något likt detta. Kunde du
möjligtvis dela hemligheten med regel nr 6 med mig?”
”Mycket enkelt”, svarar den ordförande
statsministern. ”Regel nr 6 är: Ta inte dig själv så
förbaskat allvarligt.”
”Aha”, säger hans gäst, ”det är en fin
regel. Och, får jag månne fråga vilka de andra reglerna är?”
”Det finns inga.”
Månadens lästips: Jordan B. Peterson: Bortom
ordning , 12 nya livsregler (2021 |