|
Månadens
Rita 138 (30.11.2022) (tässä
suomeksi)
KREATIVITET OCH ÅTERHÄMTNING
Har alltid gillat Michael Neills böcker, som
av någon anledning inte just alls översatts till varken
svenska eller finska. När jag för en tid sen såg, att han
publicerat en bok med titeln ”Creating The Impossible”,
måste jag ju bara köpa den.
I
motsats till många andra menar Neill, att vi inte behöver
veta vad vi vill med vår framtid och göra upp exakta mål.
Egentligen kan vi inte göra det, för vi vet för lite om hur
framtiden kommer att se ut. Den kommer alltid att vara höljd
i dunkel. Detta hindrar oss dock inte från att ha drömmar
och projekt, som vi vill förverkliga.
Ovanstående är förenligt med Paavo och Lauri Järvilehtos
tankar om kreativitet i boken ”Pim! Olet luova”, som
tidigare var framme i brev 114. De menar, att misslyckanden
faktiskt är kreativitetens bästa vän. Kreativitet är att
försöka och misslyckas, medan icke-kreativitet är att
förutsäga slutresultat och alltid välja det ’förnuftiga’
sättet att framskrida. Detta förnuftiga sätt råkar dock
mestadels vara det allmännaste och tristaste alternativet –
som slutligen inte ens fungerar mera i vår tid.
När vi
inte riktigt vet vad vi skall göra, kan vi se nya
alternativ, som vi inte annars skulle lägga märke till.
Om vi
fokuserar alltför starkt på ett mål, kan vi missa mycket
värdefullt på vägen och kanske ett mycket bättre mål. För
vad är egentligen ett mål? Hur skiljer det sig från medel?
Pengar, t.ex., kan vara både mål och medel, liksom ett
husköp, en idrottsprestation, viktkontroll och en resa.
Hur kan
vi då förverkliga våra drömmar och projekt utan en utstakad
väg att gå? Michael Neill säger, att det räcker med att bara
vara i rörelse för att saker och ting skall hända. Woody
Allens svarade ungefär på samma sätt på frågan, hur han
uppnått så mycket i livet: ”Turn up”, dvs. ungefär ’dyk
upp’. Nu hindrar ju dygnets timmar med sina fasta innehåll
oss från att hålla på och dyka upp i det oändliga. Vi måste
alltså välja vad vi säger ja och nej till, men det verkar
som om vi kan göra det ganska slumpmässig, för vi vet aldrig
var möjligheterna finns.
Även om
vi kommer långt med att dyka upp i olika sammanhang, behöver
vi också ha något att dyka upp med. Därför tillägger Neill
att det bästa sättet att bli bra på det vi gör är att göra
mycket av det. Kreativitet är, som det sägs, 99 procent
ansträngnings och 1 procent inspiration.
Kreativitet handlar alltså om att hålla sig i rörelse med
öppna ögon, jobba på och uppdatera sitt kunnande samt att
hantera situationer efter hand som de kommer emot. Småningom
efter många krökar och krumbukter blir så projektet till en
produkt.
Till
slut det viktigaste i den kreativa processen: hjärnan
måste få återhämta sig! Redan James D. Watson, en av
DNA-molekylens upptäckare hävdade, att det är absolut
nödvändigt att vara lite undersysselsatt, om man vill få
till stånd nånting av betydelse. Och i en Wall Street
Journal stod att det att det mest produktiva du kan göra är
att göra ingenting. Det borde till och med reserveras
rum för det i kalendern, för bara på så vis blir hjärnan
igen kapabel att processa nya kreativa och praktiska
uppgifter.
Månadens citat:
Att tvivla på allt
eller att tro på allt är båda likvärdigt bekväma lösningar:
båda bortser från nödvändigheten att tänka själv.
– Henri Poincaré
Framtiden kan inte förutspås, men den kan
bli uppfunnen. - Dennis Gabor
Månadens inspirationskällor:
Michael Neill: Creating The Impossible
(2018)
Paavo
Järvilehto & Lauri Järvilehto: Pim! Olet luova. (2019) |