|
Månadens Rita 137 (12.11.2022) (tässä
suomeksi)
 HUR
DET ATT MAN SER SINA RESULTAT INVERKAR PÅ MOTIVATIONEN
Vikten av belönande dopaminduschar kommer numera upp i allt
flera sammanhang, som har med motivation att göra. Redan i
månadsbreven 84, 91 och 99 (i boken 100 brev) skrev jag om
hur ny inlärning och nya resultat aktiverar samma
belöningscentra i hjärnan som droger och spel.
Dopamin är en signalsubstans, som aktiverar
belöningskretsarna i hjärnan. När du lyckats med något,
utsöndras dopamin, som ger dig en känsla av njutning och
leder till att du vill göra detta ännu mera. Dopaminet ger
ett löfte om att utmanande prestationer är mycket belönande.
Du motiveras att hela tiden uppnå nya resultat. Det är
alltså inte så mycket själva belöningen som får dig att
handla, utan en stark förväntan om belöning.
Även om detta är en generalisering av en
invecklad process, kunde vi använda oss av det mycket mera i
skolor, på jobb och i vårt privatliv. Ett mycket enkelt sätt
att utlösa återkommande dopaminduschar är att låta
resultaten av det man sysslar med komma till synes så ofta
som möjligt. Spelar man mobilspel, får man hela tiden
uppgifter om hur det går i t.ex. form av poäng, vilket gör
att man vill fortsätta och fortsätta. I ett experiment med
dataspel delade man in deltagarna i två olika grupper: den
ena gruppen fick ingen information om sina framsteg, medan
den andra gruppen hela tiden kunde se sina poäng öka. Föga
överraskande tappade den första gruppen snabbt intresset för
spelet och uppnådde inte särskilt stora resultat. Den andra
gruppen däremot ville inte sluta spela alls och deltagarna
överträffade sig själva.
I förändringssituationer behöver man hela
tiden kunna följa sina små framsteg, för att åtrån efter
mera dopamin skall hållas i kraft. Upprepade
dopaminutsöndringar stärker förväntan om nästa dopamindusch,
vilket gör att man övervinner de oundvikliga bakslagen och
motgångarna. Faktum är att vi blir uttråkade, om målet nås
alltför lätt. Vår hjärna behöver utmaningar och nya
infallsvinklar för att hållas alert.
Det här är alltså en form av inre belöning
som motiverar oss att fortsätta, då själva aktiviteten eller
resultatet av den utlöser dopaminduscharna. Samtidigt får vi
en förklaring till varför yttre belöning inte är motiverande
utan snarare fungerar tvärtom i det den ger oss
uppfattningen om att verksamheten i fråga är så tung eller
trist, att den måste belönas.
Hur kan vi då använda detta? I skoluppgifter
kunde man som i dataspel sätta pluspoäng för varje rätt svar
och ha många små uppgifter, där man samlar poäng.
Skolvitsordet är omtvistat, men eventuellt kunde man frångå
vitsorden och i stället utveckla någon form av
’dopaminpoäng’.
På jobbet kunde vi hitta något sätt att dela
in arbetsuppgifterna i små poster eller rater. Redan en ’to
do’ - lista med saker att strecka över utlöser dopamin och
gör att man vill fortsätta, så man kan sträcka över flera
punkter. Ett dokument som skall skrivas börjar med rubriken
och några inledande ord. D-duschen sänker sedan tröskeln för
att fortsätta. Det gäller att så att säga ge lillfingret och
dit går hela handen.
En ny vana kunde klyvas upp i pyttesmå
delar, som kryssas för efter hand som de utförs. En
kvällsrunda kunde bestå av ett kryss per kilometer. Här har
många fått hjälp av olika smartklockor, medan andra föredrar
egna sätt att märka ut sina framsteg. En veckostädning kunde
börja med något litet, som utlöser en dopamindusch och får
en att fortsätta till nästa d-dusch och så vidare.
Bara att börja utveckla olika metoder att få
fart på dopaminduscharna …
Månadens citat:
Det är lättare att handla dig in i ett nytt
sätt att tänka än att tänka dig in i ett nytt sätt att
handla. – Millard Fuller / Warren Berger
Inspirationskällor:
Daniel Pink: Drivkraft: Den överraskande
sanningen om vad som motiverar oss, 2021 (Drive: The
Surprising Truth About What Motivates Us)
The
puzzle of motivation | Dan Pink - Bing video
|