|
Månadens Rita 133 (1.5.2022) (tässä
suomeksi)
 NÄR
TALA, NÄR HANDLA?
Under mina många år som lärare och
professionell inom det mentala har jag i allt högre grad
börjat irritera mig på det allmänna tillvägagångssättet att
ändra på folk genom att bara försöka tala dem tillrätta. Det
där med att prata om saker och vädja till logik har sällan
lett till önskat resultat.
Låt oss
ta några exempel. Person A försenar sig konstant och hens
förman tar upp saken med A, som lovar bot och bättring.
Skoleleven B slarvar med skolarbetet och är ofta borta från
lektionerna. Hens klassföreståndare diskuterar
missförhållandet med B, vilket även skolans kurator gör. B
förstår situationen, nickar och lovar att bli flitigare.
Arbetskollegan C har en tendens att kritisera sina
arbetskamrater på gränsen till mobbning. Chefen och
arbetsskyddet tar ett allvarligt samtal med C, som är
ångerfull och lovar lägga band på sig i fortsättningen.
Hur går
det? Sannolikt har man pratat med A och B och C redan många
gånger tidigare, men föreställer sig ändå, att den här
gången blir allt bättre. Vilket det inte blir! Varför håller
man på så här mot bättre vetande? Därför, att man så
innerligt hoppas att det skall räcka med bara samtal. Och
därför, att man inte har några andra redskap.
Jag
kallar det här bortkastad tid! Det är ett skeningripande
bara för att man skall kunna säga, att saken ’följs upp’.
Detta slöseri med tiden är samtidigt ett slöseri med pengar.
Och det har en benägenhet att fortsätta år ut och år in…
Här är
inte samtal lösningen. Här krävs handling! Och har man inga
redskap att handla med i de olika fallen, skaffar man sig
sådana. Man hör sig för om olika hjälpinstanser och frågar
efter deras konkreta verktyg. Själv rekommenderar jag
förstås en utbildad mental tränare eller en mental manager,
eftersom jag utbildar sådana, men deras kunnande kan
naturligtvis mycket väl ingå i också många andra examina.
Skall
man då aldrig prata? Jovisst, en gång behöver man förstås
föra missförhållandet på tal, definiera det och göra upp en
plan för det önskade läget (”Hur försäkrar vi oss om
att…?”). Men leder inte samtalet till någon ändring då, är
det bara att skrida till handling, varierande handling
beroende på missförhållandets art. Verktygslådan bör
innehålla många olika redskap.
Utgångspunkten är, att allt är behovsstyrt. A, B och C har
större behov att fortsätta med sitt beteende än att sluta
med det. Det gäller att skapa ett läge, där behovet av
förändring är starkare än behovet att fortsätta med det
oönskade beteendet.
Receptet i korthet lyder alltså:
1.
Definiera målsättningen.
2.
Gör upp en mätbar plan: Hur försäkrar vi oss om…?
3.
Om inget ändrar: ta fram verktygslådan och försvåra
A:s, B:s och C:s att fortsätta som hittills.
Minns att det är lättare att handla sig in i
ett nytt sätt att tänka än att tänka sig in i ett nytt sätt
att handla!
Månadens citat:
Livet kan bara förstås baklänges, men det
måste levas framlänges. – Sören
Kirkegaard
Månadens lästips:
Denna gång måste jag rekommendera mina egna
böcker, för de alla innehåller konkreta redskap till
verktygslådan
😊
- Mental
Training – Tulevaisuuden työväline / Mental träning –
Framtidens arbetsredskap (2021)
-
100 kirjettä – opas
elämän käänteisiin / 100 brev – en guide i livets vändningar
(2019)
-
Mental
Management: Käsikirja uuden työelämän kohtaamiseen (2018)
|