|
Månadens Rita 126 (30.8.2021) (tässä
suomeksi)
 LEDER
VÄLMÅENDE PÅ JOBBET TILL GODA RESULTAT?
Som en del av er kanske sett, har jag
gått in för ’no nonsense’ eller ’skip the shit’. Det finns
så mycket nonsens som det är bra att bli medveten om, allt
ifrån triviala sanningar till urbana legender.
Exempel på triviala sanningar är
plattityder som ”God kommunikation är viktig för vår
utveckling” eller ”God nattsömn hjälper dig att orka på
jobbet”. Hur många månne anser, att utveckling sker bättre
med dålig kommunikation eller att man orkar bättre, om man
sover dåligt?
För att ta ett exempel på en urban
legend, har vi historien om Nick Sitzman, som psykade sig
själv till döds, då han trodde han var inlåst i frysvagnen
på ett tåg. Frysen visade sig vara avstängd, men ändå skrev
han i sitt avskedsbrev, att fingrarna stelnat av kyla.
Historien finns i flera olika versioner, vilka alla vill
beskriva kraften i våra sinnebilder. Här finns förvisso en
stor kraft, men dess trovärdighet undergrävs lätt av osanna
historier, hur underhållande de än är.
Vi kan i senare brev komma tillbaka till
det triviala och de urbana legenderna, men flyttar nu över
till aktuella nonsens-avdelningen. Senaste brev handlade om
hur värderingar automatiskt blir överkörda av personliga
behov. Det här brevet får ta upp den uppenbarligen
föråldrade idén, att man skall satsa mycket på personalens
välmående för att uppnå goda arbetsresultat.
Hur kan nu det vara nonsens?
Redan i min bok ”100 brev” (brev
97) presenterade jag arbetsglädje och resultat i en ny
belysning. Ingrid Tollgerdt-Andersson, forskare i ekonomisk
psykologi, upptäckte överraskande, att arbetsplatser, där
chefer pratade mycket om trivsel, medinflytande och
jämlikhet, hade den högsta sjukfrånvaron och den sämsta
psykosociala arbetsmiljön. Att börja med trivseln är alltså
att börja i fel ände. Man måste börja med prestationen för
att uppnå trivsel. Härtill finns flera skäl.
Ett uppenbart skäl är, att ekonomiska
satsningar på välmående inte gett någon utdelning mätt i
frånvarostatistik, inkomster eller nöjda kunder.
Ett annat skäl är, att det är väldigt
svårt att definiera och mäta trivsel och välmående på ett
allmängiltigt sätt. Det är betydligt lättare att definiera
och mäta de resultat man vill uppnå.
Ett tredje skäl är, att folk egentligen
inte kommer till jobbet för att trivas, det finns det bättre
sätt till på fritiden, utan för att få utlopp för sitt
grundbehov att lyckas och se resultat. Människan vill göra
nytta, bli bra på det hon gör och känna stolthet över
resultatet.
Hur mäts då resultatet?
Resultatet mäts från den uppställda
målsättningen för arbetet. Den formella målsättningen är
ofta väldigt abstrakt formulerad i stil med ’Arrangera
utbildning, som ökar yrkeskunnande, arbetstillfällen och
konkurrenskraft’ eller ’Erbjuda kunderna tjänster, som
motsvarar deras behov, så förmånligt som möjligt’.
Det är ingen som inspireras av dylika
mål, så vi måste omformulera dem i mycket kortsiktiga delmål
och beteenden. En definition på MÅL går så här: ”Ett
beteende vars effekt man relativt snabbt kan utvärdera.” Ett
mål fungerar alltså inte utan snabb, förstärkande feedback.
Hjärnforskare och neurologer bekräftar
detta.
Utan feedback är ett mål obefintligt för
hjärnan. Vår hjärna är uppbyggd så, att vi ständigt behöver
något nytt och vill hitta lösningar på krångliga
situationer, samtidigt som vi behöver tecken på att vi är på
rätt väg. Utan denna egenskap hade vi förmodligen varit
utdöda vid det här laget. Enligt neurologen Martha Burns
aktiverar dylik inlärning samma belöningscentra i hjärnan
som droger och spel, dvs. utlöser dopamin. Även skolelever
verkar behöva stora krav för att få känna glädjen att klara
av dem med hårt arbete.
Resultaten bör alltså mätas via många små
uppföljningar i form av några minuters mini-diskussioner:
Hur gick det nu? Hur skall vi fortsätta? Är kursen den
rätta? I stil med datorspel och dansmattor, som omedelbart
låter oss se, hur vi lyckats.
Resultaten kan också bestå av positiva
kommentarer: Tack för att du gjorde det här! Det hjälpte mig
framåt! Så bra, att du märkte att det där behövde göras!
Jättebra att du kom ihåg den här saken! osv. God feedback är
en färskvara! I ett flygbolag ökade den upplevda energinivån
hos kabinpersonalen med 80 % på mindre än tre månader, bara
genom att alla chefer och all personal tränades i att ge
varandra beröm och uppmuntrande kommentarer (se brev 97).
Att ha det bra på jobbet och i skolan tycks i hög grad vara
ett socialt fenomen i kombination med tillfredsställelsen
över att uppleva framsteg.
Får vi bara upplevelsen av att vi gör
framsteg, fortsätter vi envist oberoende av hurudana
svårigheter och bakslag vi stöter på. Och vi skall faktiskt
vara trötta efter jobbet eller skoldagen. Utmattning är inte
ett tecken på överansträngning utan på underlåten
återhämtning. Ansträngning skall varvas med återhämtning,
och då behövs det också något att återhämta sig från. Enbart
vila och välmående stärker inga arbets- eller andra muskler.
Receptet för både arbete och skola lyder
alltså ”Sätt kraven högt och håll ribban till de kortsiktiga
resultaten låg.”
Så vad borde göras för att arbetstagaren
eller eleven skall kunna glädjas åt sina resultat? Och i
vems händer ligger möjligheten till detta?
Månadens citat:
Folk gör inte saker för en god sak, De gör
verkligen inte det! De gör saker för någon. Se till att vara
den där någon! - Churchill
Månadens ‘läs’tips:
Eric Edmeades: How To Become A Master In The
Art of Public Speaking (Youtube)
Clas Malmströms föreläsningar på Youtube
https://www.bing.com/videos/search?q=clas+malmstr%C3%B6m&docid=608047578303175079&mid=C70
989CB1403EEB020B9C |