|
Månadens Rita 116 (2.8.2020) (tässä
suomeksi)
 VILJEKRAFT
Först
på senare år har man tydligen börjat forska i viljekraft och
hur man stärker den. Bortsett från det berömda
marshmallow-experimentet på 1960-talet fann man tydligen
inte viljekraft som något särskilt intressant att forska i.
Modernare forskningsresultat baserar sig långt på samma
metoder som i marshmallow-exemplet. Man använder olika
former av kakor eller godis och testar vad det leder till,
när försökspersonerna måste hålla tillbaka sin lust att äta
av det goda.
Viljekraft är inte en skicklighet, sägs det, utan en muskel
som skall tränas upp. Vi har i tidigare brev (t.ex. nr 64 i
boken 100 brev) konstaterat, att viljekraft inte är mycket
att lita på. Det är en begränsad resurs, som dessutom avtar
under dagens lopp och som det på kvällen finns mycket litet
kvar av. Också Charles Duhigg säger i sin bok ”The Power of
Habit”, att viljekraften måste omformas till en vana för att
inverka på beteendet.
Hur tränar man då upp viljekraft-muskeln så
beteendet blir en vana? Det korta receptet lyder så här:
-
Välj ett bestämt beteende i förväg.
-
Skriv ner det och beskriv noggrant vad
det är och hur du gör, när utmaningarna eller
frestelserna dyker upp.
-
Formulera när det behövs och vad den
personliga belöningen är.
-
Beskriv hur det känns, när du lyckats
göra det så som du föresatt dig.
-
Gör så här tills det blivit en vana.
Det har
i olika experiment visat sig vara en stor skillnad mellan
personer som faktiskt skriver ner dessa punkter och dem som
bara tänker på dem. Ett dylikt program använde sig t.ex.
Starbucks av, när de skolade upp sin personal att bemöta
upprörda kunder och klagomål. Personalen fick genomgå en 50
timmar lång utbildning, som inbegrep både skrivande och
rollspel.
Det
lustiga är, att tränar man upp sin viljestyrka på ett
område, tycks den ha en tendens att sprida sig även till
andra områden. När du pressar dig flera gånger i rad att gå
på gym eller göra dina läxor eller äta en sallad i stället
för en hamburgare, ändras något i ditt sätt att tänka,
vilket inverkar på ditt sätt att fungera i livet.
Det verkar dock vara viktigt att ha
en känsla av att valet är ens eget.
I ett
experiment, där det gällde att motstå härligt doftande
kakbitar, delades försökspersonerna upp i två grupper. Den
ena gruppen talade man respektfullt med och gav dem
intrycket, att det här var deras eget val att inte äta av
kakorna. Den andra gruppen befallde man bara kort att låta
bli kakorna. Efteråt sattes båda grupperna framför en dator
med uppgiften att trycka på en knapp alltid när de på rutan
såg nummer 6 följas av nummer 4. Den första gruppen klarade
av uppgiften med lätthet och orkade koncentrera sig hela
tolv minuter. Guppen som fått befallning såg fel på
numrorna, glömde trycka på knappen och klagade över trötthet
och bristande koncentrationsförmåga.
Mel
Robbins talar i Tedx om ’willpower workout’ och om den
fysiska kraft som behövs för en förändring. Hon kallar
det ’activation energy’. När någon frågar oss hur vi har det
och vi svarar ”alldeles bra (I’m fine)”, även om vi känner
oss ganska uttråkade och trötta på livet, betyder det att vi
egentligen inte vill ha någon aktivitetsenergi. Det är så
mycket enklare att bara ignorera signalerna på att vårt
behov av förnyelse och utveckling inte är tillfredsställt.
Men det är inte att leva. Vi måste aktivera
oss för att utvecklas och definitivt inte vänta på att känna
för det! För vi känner aldrig för att göra det en förändring
kräver! Det är bara att tvinga sig till det nya beteendet.
Göra något fysiskt. Då utlöses aktiveringsenergin. Men det
skall ske fort. Väntar vi 5-20 sekunder så kopplas
autopiloten på och den gamla vanan tar över.
Månadens citat:
Folk skyller alltid på olika omständigheter.
Jag tror inte på sånt. Folk som kommer någon vart i den här
världen är de som reser sig och letar efter de
omständigheter de vill ha, och om de inte finner dem, skapar
dem. -Bernard Shaw
Månadens boktips:
Charles Duhigg: The Power of Habit.
(2012)
|