|
Månadens Rita 115 (6.5.2020) (tässä
suomeksi)
 NÖDVÄNDIGT
ATT LÄMNA JOBBET PÅ JOBBET?
Ingenstans har jag sett någon ifrågasätta det nödvändiga i
att skilja distinkt mellan jobb och fritid, så jag måste väl
göra det själv.
Diskussionen om konflikten mellan jobb och fritid verkar
lite konstlad. Som om vi försöker avlägsna en konflikt som
inte existerar. Tidsanvändning är säkert ett problem för de
flesta av oss, men förorsakas det just av jobbtankarna på
fritiden? Skulle vi jobba mera effektivt och må bättre om vi
kunde göra en klar skiljelinje här?
I
allmänhet föds de bästa idéerna, när vi sysslar med något
helt annat än vårt jobb. Det är inte många som är kreativa
på beställning under arbetsdagen. Den är så full av olika
uppgifter, att det sällan finns utrymme för nydanande tankar
om hur jobbet kunde skötas smartare.
Hans Selye, ’stressen uppfinnare’, jobbade
oavbrutet från tidig morgon till senan kväll och hade inget
behov av specifik fritid. I sin bok Stress utan oro
beskriver han hur arbete och fritid flyter ihop, när arbetet
upplevs som meningsfullt.
Mihály
Csíkszentmihályi stöder detta med påståendet, att kreativa
människor jobbar oavbrutet – utan att egentligen jobba alls.
Detta betyder inte, att de inte tar pauser och kopplar av.
Känslan
av kontroll verkar ha en avgörande betydelse. Karaseks och
Theorells (1990) forskningsresultat visar, att bara när
arbetstagaren upplever sig ha kontroll över sitt arbete, är
hen motiverad, produktiv och välmående. Vilka möjligheter
har vi då själva att skapa oss känslan av kontroll, ifall vi
inte får den från arbetsgivaren?
Använder vi månne en massa energi till att försöka lösa fel
problem? Bortsett från meningsfullhet och kontroll, kunde
kanhända problemet med tidsanvändning och välmående lösas på
ett mera naturligt sätt? Sitter man till exempel i en
butikskassa, är det sannolikt ganska lätt att lämna jobbet
på jobbet. Men sysslar man däremot med någon form av
socialarbete, kan det nog stanna kvar i tankarna efter
arbetsdagens slut.
Vi kan
aldrig vara helt utan att tänka, så det är mera en fråga vad
det är som upptar våra tankar. Förmodligen sånt som är
viktigt för oss av olika anledningar. För att få bort
tankarna från jobbet, måste vi således rikta dem mot något
annat lika viktigt eller mera uppmärksamhetskrävande. Det
går inte att bara att stänga av tankar - vi måste ersätta
dem med nya.
Eller
också skippar vi hela konflikten, som kanske inte ens finns.
En bonde uttryckte det för länge sen så här: ”Är det inte
bättre att jag jobbar ute på åkern en söndag och tänker på
Gud än att jag sitter i kyrkan och tänker på åkern?”
När jag
själv för länge sen då och då hade en ledig förmiddag
(barnen i skolan och jobb först på eftermiddagen), vacklade
jag mellan att använda förmiddagen till att göra
hushållsarbete eller att fördjupa mig i mina studier. Ibland
gjorde jag halvhjärtat hushållsarbete och tänkte på mina
olästa böcker, ibland läste jag okoncentrerat och tänkte på
det ogjorda hushållsarbetet. Tills jag stötte på
studiemetoden att varva 17 minuters studietid med 5 minuters
pauser (i stil med pomodoro-metoden). Perfekt! Nu kunde jag
läsa koncentrerat i 17 minuter (känns längre än man tror!)
och så jobba på med hushållsarbete i 5 minuter (man hinner
med otroligt mycket på 5 minuter: tömma och fylla
diskmaskinen, tömma och fylla tvättmaskinen, bädda, plocka
undan och torka ytor mm.mm.)
Det är
självklart, att vi måste växla mellan ansträngning och
återhämtning, men det är inte detsamma som att krampaktigt
försöka skaka jobbet av sig för att kunna hantera fritiden.
Att bekämpa något är en mycket energikrävande process.
Månadens inspirationskälla:
Amy Brann: Make Your
Brain Work (2020)
|