RA Mental Management Tavastia

 

Viestini

Esittely

Palvelut

Eväitä
elämälle


Kuukauden Rita

Ota
 yhteyttä

 

Koulu-
tukset

 

Månadens Rita 106 (2019)                     (tässä suomeksi)

HJÄRNANS BELÖNINGSSYSTEM BEHÖVER NYA RESULTAT

Hjärnans belöningsmekanismer verkar vara den faktor som håller oss i gång. Brist på belöningar passiverar oss, medan upprepade belöningar aktiverar oss. Alltför täta belöningar kan dock leda till inflation och mista sin effekt.

Hjärnans belöningssystem utgörs av synkroniserad aktivitet i fyra områden: nucleus accumbens, ventrala tegmentum, mediala septum och amygdala. När de tillsammans aktiverar en dopamindusch, uppstår inom oss en ”jag är bra” -känsla. Denna känsla kopplas i frontalloben snabbt ihop med det beteende som utlöste reaktionen. Därför får man lust att pröva på beteendet på nytt. Kraften i detta system är enorm och får oss att lära oss nya vanor och beteenden. (Malmström, 2011, 92-93)

Utveckling handlar antagligen om vårt behov att få belöningscentra i vår hjärna aktiverade. Vi vet alla, att vi fortfarande skulle vara kvar i stenåldern ifall vi inte skulle ha det allmänmänskliga behovet av utveckling. Samtidigt vet vi också, att vi automatiskt motsätter oss förändringar, speciellt om de medför någon form av förmodad ökad energianvändning. Vår organism är inställd på att hållas vid liv så energisnålt som möjligt. Vi behöver tydligen lagom mycket nytt och lagom mycket gammalt och tryggt.

Vi söker således, mera eller mindre omedvetet, oupphörligt efter belönande aktiviteter i någon form. Det kan vara ett korsord eller sudoku, ett datorspel eller en patiens, att få garaget städat eller en blomma att växa, en betygssiffra eller en idrottsprestation, eller att få strecka över något på en ’to do’ -lista. Men aktiviteten eller resultatet av den måste utlösa en dopamindusch, gärna upprepade sådana med korta mellanrum. Självklart kan vi också ha långtidsmålsättningar, men vägen dit måste vara kantad av ett antal små dopaminduschar.

Hjärnan belönar alltså för ett uppnått resultat, men inte för yttre incitament som gåvor eller löften om resor eller annat. Så hur kan vi använda det här, när vi vill leva ett hälsosammare liv eller få det att funka på jobbet?

För att leva det liv du vill, gäller det att fundera ut hurudana små resultat som just din hjärna upplever som belönande. För någon är det att få dra det där strecket över något på ’to do’ -listan, för en annan känns det belönande att få kryssa i varje gång hen utför en viss aktivitet, för en tredje är det stegmätaren och för en fjärde något helt annat. Ibland kan det vara verkligt svårt att lista ut belönande resultat, t.ex. när vi vill ha ett slutresultat (bra kondition, läxor eller ett rent hem), men inte alls gillar vägen dit. Då kan baby steps -metoden fungera. Man börjar på med något litet, får en liten dopamindusch av det och sen bara fortsätter utan att egentligen ha planerat det.

Hur är det med jobbet då? Vi mår faktiskt bra av att vara aktiva och anstränga oss! Kroppen är gjord för aktivitet och hjärnan för engagemang. Vi vill känna oss delaktiga, bli bekräftade och behövda. Vi vill vara nyttiga och få använda oss av våra resurser i full utsträckning. Vi vill se resultat av vårt arbete. Det är det som ger oss arbetsglädje.

För att få den personal arbetsplatsen behöver, gäller det alltså att hitta sätt att synliggöra de personliga och gemensamma resultaten, så att belöningscentra aktiveras.
 

Månadens citat:

Livet är till för att levas, inte att analyseras i det oändliga. Alltför mycket introspektion kan göra dig tafatt och självcentrerad.
– Richard Templar

Månadens boktips:

Richard Templar: The Rules of People (2017)

Frederic Laloux: Korta inlägg på youtube