|
Månadens Rita 106 (2019) (tässä
suomeksi)
 HJÄRNANS
BELÖNINGSSYSTEM BEHÖVER NYA RESULTAT
Hjärnans belöningsmekanismer verkar vara den faktor som
håller oss i gång. Brist på belöningar passiverar oss, medan
upprepade belöningar aktiverar oss. Alltför täta belöningar
kan dock leda till inflation och mista sin effekt.
Hjärnans belöningssystem utgörs av synkroniserad aktivitet i
fyra områden: nucleus accumbens, ventrala tegmentum, mediala
septum och amygdala. När de tillsammans aktiverar en
dopamindusch, uppstår inom oss en ”jag är bra” -känsla.
Denna känsla kopplas i frontalloben snabbt ihop med det
beteende som utlöste reaktionen. Därför får man lust att
pröva på beteendet på nytt. Kraften i detta system är enorm
och får oss att lära oss nya vanor och beteenden.
(Malmström, 2011, 92-93)
Utveckling handlar antagligen om vårt behov att få
belöningscentra i vår hjärna aktiverade. Vi vet alla, att vi
fortfarande skulle vara kvar i stenåldern ifall vi inte
skulle ha det allmänmänskliga behovet av utveckling.
Samtidigt vet vi också, att vi automatiskt motsätter oss
förändringar, speciellt om de medför någon form av förmodad
ökad energianvändning. Vår organism är inställd på att
hållas vid liv så energisnålt som möjligt. Vi behöver
tydligen lagom mycket nytt och lagom mycket gammalt och
tryggt.
Vi
söker således, mera eller mindre omedvetet, oupphörligt
efter belönande aktiviteter i någon form. Det kan vara ett
korsord eller sudoku, ett datorspel eller en patiens, att få
garaget städat eller en blomma att växa, en betygssiffra
eller en idrottsprestation, eller att få strecka över något
på en ’to do’ -lista. Men aktiviteten eller resultatet av
den måste utlösa en dopamindusch, gärna upprepade sådana med
korta mellanrum. Självklart kan vi också ha
långtidsmålsättningar, men vägen dit måste vara kantad av
ett antal små dopaminduschar.
Hjärnan
belönar alltså för ett uppnått resultat, men inte för yttre
incitament som gåvor eller löften om resor eller annat. Så
hur kan vi använda det här, när vi vill leva ett
hälsosammare liv eller få det att funka på jobbet?
För att
leva det liv du vill, gäller det att fundera ut hurudana små
resultat som just din hjärna upplever som belönande. För
någon är det att få dra det där strecket över något på ’to
do’ -listan, för en annan känns det belönande att få kryssa
i varje gång hen utför en viss aktivitet, för en tredje är
det stegmätaren och för en fjärde något helt annat. Ibland
kan det vara verkligt svårt att lista ut belönande resultat,
t.ex. när vi vill ha ett slutresultat (bra kondition, läxor
eller ett rent hem), men inte alls gillar vägen dit. Då kan
baby steps -metoden fungera. Man börjar på med något litet,
får en liten dopamindusch av det och sen bara fortsätter
utan att egentligen ha planerat det.
Hur är
det med jobbet då? Vi mår faktiskt bra av att vara aktiva
och anstränga oss! Kroppen är gjord för aktivitet och
hjärnan för engagemang. Vi vill känna oss delaktiga, bli
bekräftade och behövda. Vi vill vara nyttiga och få använda
oss av våra resurser i full utsträckning. Vi vill se
resultat av vårt arbete. Det är det som ger oss
arbetsglädje.
För att
få den personal arbetsplatsen behöver, gäller det alltså att
hitta sätt att synliggöra de personliga och gemensamma
resultaten, så att belöningscentra aktiveras.
Månadens citat:
Livet är till för att levas, inte att analyseras i det
oändliga. Alltför mycket introspektion kan göra dig tafatt
och självcentrerad. – Richard
Templar
Månadens boktips:
Richard Templar: The Rules of People (2017)
Frederic Laloux: Korta inlägg på youtube
|