Viestini
Esittely
Blogi ja artikkelit
Eväitä
elämälle
Kuukauden
Rita
Ota
yhteyttä
Koulu-
tukset
|
Månadens
Rita 160 (3.2.2025) (tässä
suomeksi)
 KÄNSLOR
OCH LÄSNING
Att lära sig hantera känslor, dvs. emotionella färdigheter
ingår numera i grundskolans läroplan. När eleverna kan sätta
ord på sina egna känslor och förstå andras känslor, förmodas
störande beteende minska. Eleverna lär sig acceptera sina
egna och andras negativa känslor och handla konstruktivt i
stället för aggressivt. Säkert ett viktigt inslag i
skolschemat.
Av bekvämlighetsskäl har jag för egen del definierat känslor
som signaler på hur väl ens behov är tillfredsställda.
Förenklat sagt: behovet av näring leder till känslan av
hunger, behovet av trygghet leder till känslan av rädsla,
behovet uppskattning leder, ifall det inte uppfylls, till
känslan av besvikelse osv. Omvänt leder ett tillfredsställt
behov till motsatta känslor som mättnad, lugn, glädje osv.
Enligt filosofen Martha Nussbaum är känslorna är ett slags
värdeomdömen, som säger vad som är viktigt för oss. William
James menade för sin del, att varje levande varelse
automatiskt äger en inre känsla av livsglädje. Denna känsla
kan vi alla då och då ha svårt att få kontakt med. Kroniskt
deprimerade individer har sannolikt ännu svårare att få
kontakt med den.
Nyligen lästa jag Merete Mazzarellas bok ”Att lära sig
falla” och där dök upp känslor som tacksamhet, intresse,
förundran, avsmak, förvirring, förväntan och tillit. Är
dessa känslor eller tankar? Vad är skillnaden? Är tacksamhet
en känsla eller en tanke? Eller en tanke som leder till en
känsla?
Mazzarella frågade Chat GPT om den kan känna sorg, empati
eller kärlek. Svaret löd: ”Som artificiell intelligens
saknar jag förmåga att känna. Min funktion är att ge
information baserad på den kunskap jag har tillgång till.”
Merete tyckte det lät lite sorgligt, men själv tänker jag,
att en Chat GPT motsvarar ett enormt bibliotek, och det är
väl ingen som tycker att ett bibliotek skall ha känslor.
Undervisning i emotionella färdigheter och filosofiska
diskussioner i all ära beträffande hantering av känslor, men
Mazzarella har förvisso en poäng där, då hon lyfter fram
Romance- och Feelgood-litteratur som handledning i
emotionell utveckling. Romance, Feelgood och Fantasy ger
mycken insikt i känslor och vad de kan leda till och hur man
kan hantera dem, alltså konsekvensanalys i Lisbeth Salanders
anda (Stieg Larssons Millenium-serie).
Romance och Feelgood är dock allmänt föraktat i litterära
kretsar och det finns många som hastigt kommer med
bortförklaringar, om de råkar bli sedda med en sådan bok i
handen. Ändå är det den litteratur som toppar
bästsäljarlistorna. Den kallas verklighetsflykt, men är
egentligen ett sätt att få kraft att orka med verkligheten.
Hjältinnorna är aldrig passiva. Tvärtom är de synnerligen
handlingskraftiga. Böckerna är ett slags odysséer, där
hjältinnan eller hjälten prövas genom missförstånd, hinder
och faror, innan hen till slut kommer tryggt i hamn. De är
lika lite realistiska som den ursprungliga Odyssén. Man kan
släppa allt runt omkring sig för en stund. Man kan vistas i
flera olika liv och få något av ett skyddande lager mot
omvärlden. Och samtidigt lära sig massor om känslor.
Här är bäddat för inlevelse och identifikation under trygga
omständigheter. Berättelserna får många gånger sina läsare
att stanna upp en stund och reflektera över hur de kan bryta
destruktiva mönster och ta makten över sina liv. Kan det
verkligen vara så fel? undrar Mazzarella, som själv tidigare
tog avstånd till allt vad Romance och dylikt heter. Månne
denna form av ’inte riktigt rumsren’ litteratur kunde ge
stöd för känslohantering och samtidigt inspirera till mera
läsning.
Månadens inspirationskälla
Merete Mazzarella: Att lära sig falla (2024) |